Personligheter

Glugg mot lusthöjande vyer

Har du inte redan vägletts av Sébastien Chaigneau genom fyra säsonger av eggande panoraman och ivrigt tävlande, så är det kanske dags nu. Blicka bakåt i närhistorien och inspireras inför kommande säsong. Här hittar du filmerna. Nedan, An Endurance Life, vars franska berättarrösts fylliga och dramatiska ton är behållning nog.


Fredagsunderhållning till priset av ett fyrpack frysta laxfiléer


Filmen A Fine Line, av Seb Montaz-Rosset, med Kilian Jornet, är inte annat än en 52 minuter lång, mästerligt komponerad hyllning till livet. Om du inte fäller en tår av framvällande känslor under det att du ser Kilian och hans vänner smälta samman med bergen, så är dina tankar förmodligen tagna som gisslan av mörkare krafter. Typ arbete och tvätthögar.

Bädda för den här tittningen. Dimma ner, tänd levande ljus, pläda in dig, krama en isyxa och fyll popcornskålen med snö. SVT, Netflix, Kanal 5 och hennes gelikar kan vänta. I kväll vill du drabbas på riktigt. För att du älskar berg och utmaningar.

Ladda ner och/eller streama filmen för 6,95 €, vilket motsvarar en kvartett fryst budgetlax. Du kan också tänka mer åt ett kilo färsk fjordlax-hållet och kasta in några tior till, allt för den goda filmkonsten och din vilja att stödja Kilian Jornets projekt Summits of my life.


Scandinavian Outdoor Games, tältpinne genom handen och snart så

Jag var på Scandinavian Outdoor Games i Falun för två helger sedan. Sumpade chansen att få en autograf av Pansar från Gladiatorerna, men återvände hem med andra ljusglimtar i närtidsminnet. Jag och Pelle från Pathfinder Travels hade ett litet utställartält där vi försökte dra uppmärksamhet till Pathfinders trailrunningresa (samt deras cykelresa) till Marocko. Tyvärr svårfångat intresse bland de som hittade förbi vår del av Lugnets skidstadion. Denna första upplaga av Scandinavian Outdoor Games var en höjdare på många sätt, men publiktillströmningen nådde aldrig kravallstaketstatus. Mer än något var det utövarnas helg, då en mängd tävlingar kördes. Icebugs mördarbacksrejs, multisportsprinten Flinta Vestling Invitational, Salomon Trail Tour, Nya Långa Lugnet (MTB), Slopestyle Jam med mera.

Läs rubbet

Öga mot öga

Facebook, WordPress, Twitter… Utmärkta språngbrädor ut i gamla hederliga mänskliga kontakter. Hur roligt man än tycker det är att hamra tangenter och posta bilder, så är det oöverträffat skoj att andas samma luft som den eller de man kommunicerar med. Vildmarksmässan den gångna helgen, och cirkeln är sluten igen. För här sitter jag avskärmad. Trycker på bokstäver och laddar upp bilder.

Den där marockoresan. Jag fick tillfälle att prata om den från Äventyrsscenen och från Pathfinder Travels monter. Pathfinder Travels, en göteborgsbaserad resebyrå som förmedlar stora upplevelser i småskaligt format. Jag och deras Pelle Aronsson piskade förhoppningsvis upp hungern efter äventyrlig MTB-cykling och trejllöpning, hos de som vågade sig på en sittplats framför scenen.

Läs rubbet

Kilian i cyklop, Generation Trail, 18 FEB, 85 poäng

Några feta svallvågor från La Diagonale des Fous (Grand Raid Réunion) och: Snart din du är att jaga startplats.

Den här videon helgonförklarar inte bara Kilian Jornet, den får mig även att längta tillbaka till Réunion och jag skriver det här, jag kommer att ställa mig på startlinjen igen. Karenstiden är över. Naglarna är nästan återställda och kroppen är frikopplad från minnena av den sinnessjuka påfrestningen. Sak vi säga 2016?



Jag har då och då rekommenderat nättidningen Generation Trail och jag gör det igen. På franska, certes, men med bilder, bilder, bilder, för den som inte tragglat språket. I det här numret täcks bland annat just La Diagonale des Fous.

Om du vill knipa en av de cirka 100 startplatser som är vigda för utlänningar (öborna har störst kvot, fransmännen näst störst), så är det den 18 februari du ska hänga på låset. Då, klockan 07:00, öppnar anmälan till Diagonalen (kärt barn). Mer info här.

Från och med i år krävs 85 kvalificeringspoäng för att få anmäla sig. Nu kanske en och annan UTMB-kännare satte youghurten i vrångstrupen, men det handlar inte om alploppets poängräkning, här motsvarar 1 km 1 poäng och 100 höjdmeter motsvarar 1 poäng. Har du gjort en tävling à 50 km 0ch 3000 höjdmeter, har du skaffat dig 80 poäng. De 85 poängen måste du plocka i ett enskilt lopp. Med andra ord, en rätt generös kvalificeringsgräns.

 

Dunes d’Espoir – Angers Trails 2012

Angers Trails, 28 km, i sällskap med Dunes d’Espoir och stjärnorna Camille och Elsa. Söndagen den 27 maj 2012.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

”Det kändes som om det var jag som sprang!”

Läs rubriken igen efter att du tagit dig igenom det här inlägget och kanske att det bränner till i tårkanalen.

Nästa helg åker jag till Angers, en stad belägen cirka 30 mil sydväst om Paris, för att springa Trail d’Angers. I tävlingen möts asfalt, terräng och ett eller annat marmorgolv. Det sistnämnda underlaget lär dyka upp i loppets senare delar, då banan drar åt urban trail-hållet (det vill säga udda och lite trixigare stadslöpning, med passager genom byggnader i det här fallet). 28 km upptäcksfärd.

Hur roligt det än blir att springa ett nytt lopp, så ligger det stora nöjet i att få springa med deltagare från organisationen Dunes d’Espoir (”Sanddynor av hopp”). De har tolv års erfarenhet av att ge funktionshindrade barn och ungdomar upplevelser deras handikapp i grunden förvägrar dem. Tack vare så kallade joëletter (se video) så tar man sig fram oavsett underlag, oavsett lutning, oavsett distans, så länge det löpande laget (6 personer delar normalt på uppgiften att skjuta på och dra den trimmade ”rullstolen”) är tillräckligt sammansvetsat och uthålligt. Det är inga dåliga strapatser som organisation varit ute på. I tillägg till lite snällare lopp på hemmaplan, hittar man bland annat deltagande i etapploppet Marathon des Sables.

Förutom att delta som dunes d’espoir-löpare, kommer jag att fota en hel del, och efter visst tangenthackande hoppas jag att du ska kunna ta del av äventyret, dels på Bonjour Trail, dels i en löpartidning nära dig. Om jag kan få någon som inte har bena fulla av spring, att glömma just det för några timmar, så kommer det att göra min vår.

”Ce matin, j’étais dans la joëlette, ça allait vite, il y avait du vent, j’avais l’impression que c’était moi qui courait…!”
Julien – Trans-Oasis 2003

[hr]

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Så tävlar Dawa Sherpa 2012

En av frontfigurerna inom fransk traillöpning (inte för att han är den främste, utan för att han är den med det uthålligaste leendet), är schweiznepalesen Dawa Sherpa. Den där parentesen om att han inte är den främste vill inte på något sätt antyda att Dawa skulle sakna skärpa. Han är en urstark löpare som kommer till sin fulla rätt ju brantare stigen lutar och har förmodligen fler förstaplaceringar än Himalaya har 8000-meterstoppar (mångdubbelt fler, konstaterar jag vid närmare koll. Här är hans fulla meritlista). Men, Dawa Sherpas aura strålar framförallt från hans ödmjuka framtoning och hans sanna kärlek till traillöpning. Sann, på det där sättet som bara en man som skolats i buddistkloster vid ung ålder, och där ägnat sig åt kampsport och meditation (på det där filmiska sättet man ägnar sig åt kampsport och meditation på, mitt bland världens ståtligaste berg), kan vara. Dawa är liksom turboladdad med ståtligt lugn.

Mer om personen Dawa Sherpa i ett senare inlägg. Det jag främst ville uppmärksamma är hur hans tävlingskalender för 2012 ser ut. Den är mastig. Det som ska tilläggas är att Dawa är känd för att lägga sitt krut på tävlingar, då han som hårt hamrande byggarbetare har dåligt med tid för träning i veckorna. Copy paste någon?

[hr]

Ardéchois 57Km (28 april)
Tiranges 43Km (6 maj)
Transjutrail 73Km (3 juni)
Faverges 42km (10 juni)
Trail des Aravis 80Km (16 juni)
Ultra Trail Puy Mary 105Km (23 juni)
les 2 Alpes 43Km (30 juni)
Restonica 68Km (7 juli)
Ice Trail Tarentaise 65Km (15  juli)
Sky Race Ecrins 45 Km (22  juli)
Via Romana 62Km (29  juli)
XTrail Courchevel 54Km (5 augusti)
Grand Raid des Pyrénées 80Km (25 augusti)
La TDS (30 augusti)
Eco Trail Sommand (16 september)
UTAT 105Km (4 oktober)
Trail des 7 Monts 32 Km (14 oktober)
Templiers 72 eller 38 Km (27 oktober)

Källa: Trails Endurance Mag

[hr]

Och så ett utdrag ur dokumentärfilmen Les 5 vies de Dachiri Dawa Sherpa, som finns att köpa på DVD här.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

 

Recension av Courir ou mourir (Kilian Jornet)

Springa eller dö.

Låt dig inte luras, Kilian Jornets syn på tillvaron är lite mer nyanserad än så. Men på ett plan bor det en sanning i den tveeggade titeln. Då löpningen har kommit att bli Kilians liv, stigarna och bergen hans syre, så är döden, vore det kroppens eller själens, en logisk kontrast. För honom är löpningen en självklar förlängning av livet. Eller om det är tvärtom?

När jag efter 180 sidor slår igen boken kan jag inte annat än förundras. Att den tjugofyraårige katalanen kan springa har resultatlistor och kameralinser redan dokumenterat. En svårslagen följetong av prestationer som, tack vare salomonfolkets videoproducenter, förtjänat sin plats i webbeterns visuella finrum. Rena förförelseakter som gång efter annan fått mig att snöra löparskorna med inspirationen bultande i huvudet. Men det som är riktigt glädjande är att Kilian Jornet utöver sin makalösa fysik äger författargåvan. Kan det ha en koppling till barndomen? På 2000 meters höjd i en rasthytta som hans föräldrar var värdar för, och med bergen som lekplats, måste det funnits en hel del utrymme för eftertanke. Om det nu tänktes så väldigt mycket. Min köksbordsteori är att allt rännande i det fria, allt syre han slukat, lagt grunden för och vitaliserat den kreativitet som gjort skrivandet till ett av flera utflöden.

Kilian Jornet låter oss i Courir ou mourir (originaltitel: Córrer o morir) ta del av sin resa mot nutid. Från att, som en alpint tweakad variant av Mowgli, adopteras av naturen och omgivningarna runt Cap del Rec, se sig fostras i sann upptäckaranda, växa i takt med bergens puls, leva, äta och sova skidalpinism, så landar han slutligen i de senaste årens jorden runt-turné av rekordlöpningar: Lake Tahoe Rim Trail (280 km, 14000 höjdmeter, 38 h 32 min), Pyrénéerna från väst till öst (850 km, 42000 höjdmeter, 113 h), Kilimanjaro, toppen tur och retur (53 km, 4200 höjdmeter, 7 h 14 min). Tonen i Kilians berättande är inbjudande, texten kryddad med insikter och filosofiskt färgade tankar kring livet i och utanför löparskorna. Ödmjukheten kilar mellan raderna, men utan att för den skull lämna några tvivel kring Kilian Jornets finkalibrerade tävlingsinstinkt. Kapitelrubriken ”L’adrénaline du dossard” (nummerlappens adrenalin) befäster bilden av honom som vässad atlet, med känsla för taktik och ett sinne för lidande. Allt i målsnörets namn.

Lika mycket som han älskar ljudet av upploppsrakornas publikjubel, lika mycket värdesätter han de ensamma mötena med naturen. Jag sjunker till rätta i läsfåtöljen och svävar med som betraktare när Kilian Jornet springer lätt, fäller en tår, springer tungt, omfamnar skrattet – springer berörd. Med tystnaden som dekor och bergen som själsfränder. Men Courir ou mourir är, alla soloprestationer till trots, i stora drag en berättelse om gemenskap och samhörighet. Från familjen till bärarna på Kilimanjaros sluttningar. Alla de människor som på olika plan betyder, eller har betytt något för Kilian, får sitt omnämnande och erkännande.

Kilian Jornet verkar leva i samklang med sina känslor och det gestaltas bland annat i en förmåga att krama musten ur stunden. Och många stunder blir det. Hans beskrivningar av löparäventyrens nu, pendlar mellan intryck och uttryck. Det är vackert, det är medryckande. ”A gauche, la majesteuse cascade de la Cola de Caballo, impériale, montre clairement qu’elle peut sculpter ces paysages, que ses eaux peuvent casser les rochers les plus énormes et détruire celui qui ose l’affronter, qu’elle est la reine orgueilleuse de son domaine, heureuse de la tranquillité et du calme que l’on ressent sous sa forteresse.” (Till vänster, det majestätiska vattenfallet Vola de Caballo, som i sin kejserlighet visar att hon förmår skulptera landskapet, att hennes vatten kan bryta sönder de mest enorma klippor och krossa den som vågar utmana henne, att hon är sina ägors stolta drottning, glad över den stillhet och det lugn man känner under hennes fästning.) ” … quelques porteurs et des guides crient, effrayés, parce qu’ils pensent que je tombe dans le ravin. Mais non, je ne tombe pas, mes pieds et mon corps jouent avec le terrain pour s’adapter à ses formes et se déplacer le plus vite possible, comme une roche qui se détache du sommet et rébondit à la recherche du chemin le plus direct.” ( … några bärare och guider skriker förskräckt, då de tror att jag faller ner i ravinen. Men nej, jag faller inte, mina fötter och min kropp leker med terrängen för att anpassa sig efter dess former och för att förflytta sig så snabbt som möjligt, likt ett klippstycke som frigör sig från toppen och studsar nedåt i jakt på den närmaste vägen.)

Boken är, för att sammanfatta, smittsamt inspirerande. Läs den, på den här sidan evigheten. Och spring sen!

[hr]

Courir ou mourir finns i dagsläget på tre språk: katalanska, spanska och franska. En engelskspråkig version är planerad.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Killen kirrar Kilians killer clips

Sex laskar i.

Sébastien Montaz-Rosset heter fransmannen som levererar visuellt plockgodis för webben. För finsmakare om jag får be, inga 3:90 kr/hg här inte, gelatin och tjafs. Alltså, inte tuggsnobb eller så. Det kan ju vara smaskens också, att bara ladda en näve med surt och salt och pressa in i munnen ogh baroh äöta, dä likxomsh goooooothju. Kan någon torka saliven från min haka. Tack.

”I grew up in the French Alps, and have spent most of my life playing and working in the mountains.” Räcker väl som bakgrundsbeskrivning?

”Passion, curiosity and patience are as valuable & useful tools as the cameras I film with. I like to find ways to get a reaction from the audience, and to challenge people’s perceptions in whatever way I can.” Räcker väl som programförklaring?

Sebs (får jag kalla dig Seb?) filmer löpeldar sin väg runt världens outdoorbloggar, facebookflöden et j’en passe. Och visst, det är grymt tacksamt att kunna fronta några snygga klipp en måndagskväll, istället för att behöva lägga ut en bild på de korv- och rislämningar som pryder köksgolvet. Courtesy of två gånger under 115 cm. Jamen man vet ju inte. Den dagen kanske kommer då allt trailigt är sagt, gjort och beskådat, då endast något så vardagligt som matrester kan generera nyhetsvärde. Nej, det är inte realistiskt, men en tanke. En annan: Glöm inte de där julklapparna som verkligen måste inhandlas. Jag slår mig för min moraliskt högoktaniga själ och förtränger att jag för bara en månad sedan lade 5 laxar i en wiggle-ask, utan så mycket som en flyktig tanke på de inte lika lyckligt lottade. Men, nu är jag en solidarisk gest rikare och kan jag få en eller annan medmänniska att köpa 600 påsar vätskeersättning (eller en fyrhjulsdriven jeep om du sitter på cashen), så, Unicef ske pris!

Filmer var det. Den här går väl kanske hetast för tillfället:

Sen har vi givetvis hela serien av slicka slow motion-svep över Kilian Jornets framfart och dem hittar du här.

Och här Topher Gaylord i chamonixtrakter:

Nu blev jag sugen på pulverfyllda grodor.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

In genom brevinkastet eller dö!

Lite så lät det när brevbäraren pressade in paketet som sedan landade med en duns. En landning värdig innehållet, eller hypen kring boken i alla fall. Courir ou mourir av och med och om och runt och kring Kilian Jornet. Jag förväntar mig ingenting annat av läsningen än att underhållas och mysa med när Kilian går från barn av bergen till man av bergen. Omslaget en mildare version av Rihannas Talk that talk, men sexigt värre for all you trail lovers out there. Springa eller dö. Recension kommer på andra sidan återuppståndelsen, vilket översatt till lärarspråk innebär någon gång då julgranarna ligger utslängda på gatan.

I want you Kilian!

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Miljontals ord står sig släta

Om talesättet har rätt. Jean-Marie Gueye går under namnet Akunamatata när han greppar kameran och han saknar aldrig tillfällen. Jag träffade honom för första gången 2008 i samband med tävlingen Tour des Glaciers de la Vanoise. Senast vi stötte ihop fastnade han i videolinsen (00:58). Trevlig kille. Ett outtömligt lager av bilder. Vad en bild verkligen säger kan du fundera över när du djupdyker i hans samlingar.

[hr]


Jean-Marie framför kameran.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Superhjälten

Is it a bird? Is it a plane? Nej, det är givetvis allas vår Kilian Jornet. Trail-Jesus, som vid 21 års ålder vann UTMB och som sedan dess (2008) är ute på sin Kilian’s Quest. Ett erövringståg med sikte på rekordtider och storslagna äventyr, allt under Salomons fana. Här är det senaste filmmaterialet från Salomon/Kilian, en slags trailer inför årets kommande härjningar. Om man inte redan fattat att traillöpning är det coolaste man kan ägna sig åt, så…

[hr]