Tal till nationen

Stopp! Lägg inte alla dina pengar på löparprylar. Skänk Glädjeknuff en slant…

För ett år sedan startade jag, Mårten Thorslund, Fredrik Holmgren och Daniel Skog föreningen Glädjeknuff. Sedan dess har vi, tillsammans med en stor skara entusiaster till löpare, knuffat oss genom tre aktivitetsdagar, samt tävlingarna Kungsholmen Runt och Lidingöloppet. Till glädje för de deltagande barn och ungdomar som på grund av sina fysiska funktionsnedsättningar, tidigare aldrig upplevt tjusningen i att fara fram i löparmiljöer. At få känna vinddraget, uppleva sammanhållningen i en klunga och låta publikens hejande ta plats i bröstet.

Nu vill vi ta klivet från vår existens i Stockholm, till att etablera Glädjeknuff i Göteborg. Hela våra verksamhet utgår från en specialbyggd rullstol som kallas för joëlette. En joëlette kostar 33 000 kr. I dag påbörjar vi en insamling i samarbete med insamlingsstiftelsen Polstjärna för att kunna köpa in ytterligare en joëlette. Den kommer att möjliggöra uppstarten.

Med din hjälp kommer vi att stå på startlinjen till Salomon Trail Tour Göteborg, den 7 juni i år. På så sätt kan vi inviga Glädjeknuff Göteborg och se fram emot många härliga säsonger av aktiviteter för stadens funktionshindrade barn och ungdomar.

Har du ett betalkort och två minuter över kan du ge oss ytterligare en knuff i rätt riktning. Här ger du ditt bidrag.

Tack på förhand!

Hälsningar,
Viktor


Att stå på gästlistan

Vi är många som insett att en löptävling både kan bära och nära drömmar. Ett magnetiskt datum att sträva mot, genom träningsvardag och tillfälliga svackor i motivationen. Kanske har du redan upplevt känslan av att tillhöra en utvald skara, som vid en given dag och i en given startfålla, rusig av stunden, blickar i riktning mot banläggarnas guldsamling av skogar, berg och kustlinjer. Vissa tävlingar förmår klä vår passion för löpning och äventyr i extremt lockande förpackning, och för oss som ser upplevelser som tillvarons främsta valuta blir dessa tävlingar ett slags statusmarkörer. Inför oss själva och inför andra entusiaster. Kanske är det mer rätt att kalla dem för inspirationsmarkörer? Rikedomen i att ha upplevt de åtråvärda loppen ligger i att kunna inspirera andra i riktning mot liknande upplevelser. Rikedomen ligger givetvis också i det självupplevda äventyret. Tävlingen iscensätter upplevelsen (med naturens goda minne) och tillför nerv åt dem som gillar att kittlas. Slumpar fram nya och stärker existerande vänskapsband längs stigarna. Skalar ner vår existens till ett minimum av måsten. Andning och framåtrörelse. Och så får man en t-shirt. Eller en fleeceväst.

Det är många arrangörer som har rejält schvung i försäljningen av startplatser. Vissa lopp väcker våra begär till bristningsgränsen och det blir inte tydligare än i fallet Ultra-Trail du Mont-Blanc (UTMB), som elva år efter sin födelse tillhör något av det mest exklusiva du kan anmäla dig till. Inte bara ska du tillhöra en VIP-grupp med rätt antal kvalificeringspoäng på fickan, för den gruppen är så stor att utrymmet ändå inte räcker till. En lottning avgör. 2014 års lyckosamma svenskar hittar du här.

Mer på temat: I början av januari gav anmälan till tävlingen Belle-Ile en Trail en rejäl massrusning mot den virtuella entrédörren. Sajten hängde sig och den spärr som skulle slå till då anmälningstaket nåddes, sattes ur spel. Vi var fem svenskar som stångades med tangentbordet, två av oss fick startplats. Även det efter en (i det här fallet påtvingad) lottning.

Så vad kan vi lära oss? Att suget efter de riktigt stora upplevelserna växer. Det är tjockt skoj! Ska man låta sig nedslås av att inte lyckas knycka en startplats till önskat lopp? Inte alltid lätt att styra över sina känslor, men nej. Inte om förnuftet får lägga sig i. Och här kommer denna texts inbjudande pay off – Det finns många fantastiska tävlingar där ute vars startplatser gapar tomma. I Frankrike till exempel. Välkomna! 

Stockholms brantaste arrangörer siktar mot Schweiz superstigning!

Glädjande nyheter! Arrangörerna bakom succétävlingen Stockholms Brantaste följer med Bonjour Trail till Schweiz och utmaningen KM Vertical de Fully, den 17-20 oktober. Där väntar 1000 höjdmeter att bemästra och 1,9 km att uthärda. En genomsnittlig lutning på över 50 procent!

Vill du följa med detta glada gäng så gör du bäst i att hugga en av de återstående 6 platserna, innan du hinner säga ”Sällskapsresan 2013”. Klicka dig vidare för att säkra din plats! Alla resenärer får en gratis startplats till 2014 års Stockholms Brantaste.

Hälsar,
Viktor

[hr]

Bilder från Stockholms Brantaste… (Fotograf: Robert Ericsson.)


Stockholms Brantaste 1

Läs rubbet

Hälsningar från Frankrike!

Vi trivs!

Viktor, Fredrik, Claes, Jonas och Erik.

Tack alla som stöttade jakten på Mount Everest i lördags!



Foto: Claes Rönnkvist

Jag nådde inte hela vägen upp i min virtuella bestigning av Mount Everest på Hammarbybacken i lördags, men det blev hela 84 vändor under de 18 timmar jag höll igång. En sträcka på 63 km och en bestigning à totalt 7068 meter, tillräckligt för att matcha Sydamerikas högsta berg Aconcagua (6962 m).

Inte utan kamp, solsting och kramper, såg jag människor komma och gå (ibland vid min sida), människor komma och springa (Stockholms Brantaste), solen vandra från lågläge till högläge och ner igen, för att lämna plats åt en intensiv måne.

Tack alla ni som stödde min hårda väg mot att ytterligare sätta Glädjeknuff och vår verksamhet på kartan. Era pengar går till fler glada skratt från de som rullar och kommer att rulla med oss i framtiden.

På plats fanns också Fredrik och Mårten, som stod vid en uppställd joëlette och informerade, vilket resulterade i några nya löpare till Glädjeknuffs ”stall”. Kul!

Läs rubbet

Själ till salu

I samma veva som Sveriges alla studenter springer ut mot väntande plakat, just som blomstertiden skjuter ur jorden med kraft, då kvällarna badar i ljus och engångsgrillarnas os stiger från parkerna, så vänder jag den invanda arbetstillvaron ryggen, för att istället satsa på det som inspirerar mig fullt ut.

Bonjour Trail kommer hädanefter med prislappar hängande lite här och där. Glöm massproducerade stapelvaror och billiga kopior, skamlöst krängande och taskig kvalitet. Jag saluför bara det finaste jag har att erbjuda: mitt engagemang, min tid, mina erfarenheter och mitt högt ställda mål att förgylla ditt intresse för löpning.

Hur varorna ser ut? Det kommer att visa sig. Ur min skrivglädje, min passion för resande till i synnerhet franska berg och stigar, min lust att berätta och dela med mig av mina upplevelser, min strävan att få dig i skorna och ut bland likasinnade, hämtar jag material till framtida arrangemang och tjänster.

Spännande säsonger väntar!

”Fyrhjulsdrift och dubbar my friend, jag är norrlänning!”

Snö mot sand. Hus mot tält. Stockholm mot Marrakech och Marocko. Jag byter miljö tillsammans med 13 andra löpare (bland dem trailsnajdare som Mikael Björk och Camilla Ringström) på en pilotresa som Pathfinder Travels satt ihop. Om vi försökskaniner kommer hem igen med leendet limmat mot örsnibbarna, är tanken att resan ska landa i byråns utbud av äventyr nästa år. Idag, klockan 13.05 lättar vi från Arlanda, och sedan väntar en knapp veckas löpning via landmärken som Ourzazate, Tamgarfa, Tizi Tagmoute, Handour, Bab n Ali (låter som en trollkarlsduo) och Almou n’Ouarg. Galet exotiska namn (förmodligen i samma liga som Arjeplog och Bastuträsk för en marockan) redo att laddas med våra upplevelser. Vi rör oss genom Marockos södra delar och flirtar med Jbel Saghros vulkaniska berg. Dagsetapperna känns överkomliga, i spannet 20 till 35 km. Det finns därför en risk för understimulans då medföljande löpare är glupska distansslukare. Springa, snacka, fota, äta, umgås, sussa, lussa, titta upp mot en magnetisk stjärnhimmel, någonstans i ett vilt och hänförande Marocko.

Rubrikcitatet då? En dryg jävel i onsdagens igensnöade Skarpnäck. Körde översitteri från sätet och ville ha sju bilar till att backa åter in i stridszonen, för att nå dit hans fjollträsksäkrade kärra siktade. Hände aldrig.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Helgtablå för den sympativakne

I samarbete med exklusivt utvalda tv-kanaler, erbjuder Bonjour Trail ett helgunderhållningsevenemang du snart vill glömma. På fredag klockan 05:00 startar jag i det 160 km långa och det 10 000 höjdmeter rika loppet, Le Grand Raid des Pyrénées. Som den riktiga ultratrailfantast du är, och med ditt väl utvecklade sinne för guldkanterna här i livet, så förväntar jag mig inte annat än ditt fulla moraliska stöd. Och att du vakar. Chips och cola, chips och cola!

Jag siktar på att nå målet inom 40 timmar. Alla metoder är tillåtna för att du inte ska somna och missa något av spänningen. Häll iskall filmjölk över dig (men plasta vardagsrummet först), spela Sven-Erics ”En kväll med dig” på väldigt hög volym, tryck en skruvmejsel långt in i vägguttaget, tugga en näve koffeintabletter var femte timma. Endast din brist på fantasi riskerar häva den pakt vi nu ingår. Tack för din support! Jag älskar dig, vem du än är. Jag har dessutom räknat till tre andra svenskar på startlinjen och även de törstar efter svenska folkets kärlek. Tobias Bonnedahl, Per-Erik Larsson och Tor Almgren.

LIVE-RESULTAT HITTAR DU HÄR!

Det står givetvis var och en fritt att ersätta en eller flera av tv-programmen med uteaktiviteter. Jag vill då varna för att du kan uppleva en känsla av frihet och livslust.

[hr]

Battlestar Galactica (TV6, fredag, 05:05)
Amerikanskt science fiction-drama från 2007. Säsong 3. Avsnitt 16 av 20. Tyrol ber den fängslade Baltar om råd under en häftig konflikt. Seelix blir involverad efter att hon nekas flygträning. I rollerna: Edward James Olmos, Mary McDonnell, Jamie Bamber.

The real housewifes of Atlanta (TV3, fredag, 09:25)
Amerikansk realityserie från 2009. Säsong 2. Avsnitt 3 av 16. NeNes festarrangör Dwight planerar ett extravagant 50-årskalas på sin födelsedag. Konflikten mellan NeNe, Kim och Sheree fortsätter att eskalera och ser ut att kunna leda till våldsamheter!

Här är ditt kylskåp (SVT1, fredag, 13:05)
Matlagningsserie. Säsong 2. Avsnitt 6 av 6. Författaren och programledaren Alex Schulman får besök. Även i SVT1 senare i dag och 25/08 i SVT24.

Kåkfarare i köket – Australien (TV4, fredag, 16:55)
Australisk realitysserie från 2010. Säsong 1. Avsnitt 8 av 8. Den brittiskfödde kocken Ian Curley och restauratören Lisa Parker tar sig an en tuff utmaning. De ska på två veckor lära 12 före detta interner, utan någon som helst erfarenhet av matlagning, att driva en lyxrestaurang i Brisbane, Australien. Sedan ska de under sex veckor ta emot allmänheten. Sex av dem arbetar i köket och de andra sex på golvet. De tvingas ge allt för att lyckas ta chansen vända sina liv.

Fångarna på fortet (TV4, fredag, 20:00)
Svensk underhållning från 2012. Säsong 10. Avsnitt 1 av 12. Let’s dance-deltagare möter längd- och utförsåkare i premiäravsnittet av Fångarna på fortet. Lets Dance-laget består av Anton Hysén, Sigrid Bernson, Dermot Clemenger och Ann Wilson och ställs mot skidlaget med Thomas Wassberg, Thobias Fredriksson, André Myhrer och Patrik Järbyn. Även i morgon. Programledare: Gunde Svan, Agneta Sjödin.

Transporter 3 (Kanal 5, fredag, 23:00)
Den mest dödsföraktande bilföraren av dem alla är tillbaka på ett sista uppdrag – en livsviktig människotransport. Så viktig att han har utrustats med ett armband som exploderar om han rör sig mer än 25 meter bort från bilen. I rollerna: Jason Statham, Robert Knepper, Natalya Rudakova, Jeroen Krabbé, Francois Berleand. Regi: Olivier Megaton.

Våra pinsamma kroppar (Kanal 5, lördag 04:05)
Brittisk dokumentärserie från 2012. Säsong 4. Avsnitt 5 av 15. Dr Pixie utreder varför en kvinna som vill bli gravid känner intensiv smärta vid sex. Och varför en annan kvinna verkar ha en bebismage, trots att hon inte är gravid.

Båttokig (SVT1, lördag, 09:05)
Reportageserie. Säsong 1. Avsnitt 2 av 2. Några av de båtar som var med 1912 tävlar vid 100-årsjubileet för OS-seglingarna i Nynäshamn. Båtdesignern, och segellegendaren, Pelle Pettersson, berättar om hur Maxi 77 kom till. På Skeppholmens folkhögskola byggs nordiska allmogebåtar på traditionellt vis. Dessutom Nostalgia festival i Ronneby samt Skärgårdsmässan i Stockholm där Salongsmotorbåten Silva blir K-märkt. Även 26/08 i SVT24.

Fågeldans i Taravika (SVT1, lördag, 11:35)
Norskt naturprogram från 2009. I den lilla norska havsviken Taravika är tillgången på så kallad tare, näringsrik brunalg, osedvanligt god. Detta oansenliga lilla naturområde är därför varje år under några intensiva höstveckor mötesplats för tiotusentals flyttfåglar, som stannar här för att proviantera.

Supersize vs superskinny (TV3, lördag, 14:00)
Brittisk realityserie från 2010. Säsong 3. Avsnitt 1 av 11. 152 kilo tunga callcenterarbetaren Julia vräker varje dag i sig enorma portioner mat. Det handlar om allt från gräddbaserade såser till feta ostpajer. Supertunna Jade väger bara 35 kilo, och lever bokstavligt talat på luft – och kaffe. Under Dr Christian Jessens överinseende ska de nu byta diet med varandra och påbörja ett nytt, mer hälsosamt liv.

Triathlon (SVT1, lördag, 14:55)
DIREKT Deltävling 6. ITU World Triathlon. Från Stockholm
Kommentator: Peter Jonsson.

Triathlon (SVT1, lördag, 16:40)
DIREKT Deltävling 6. ITU World Triathlon. Från Stockholm
Kommentator: Peter Jonsson.

Laga mat i solen (Sjuan, lördag, 18:25)
Brittisk realityserie från 2009. Avsnitt 6 av 10. I Marrakech lagas en fyrarätters måltid på en restaurang som serverar marockansk gourmetmat. Programledare: Nadia Sawalha. Regi: Mark Adderley.

Om det drar ut på tiden…

Polisskolan 3: Begåvningsreserven (TV6, lördag, 21:00)Efter en budgetkris har det bestämts att bara en av delstatens polisskolor får finnas kvar. Tävlingen har börjat för att se vilken skola som kan undvika nedläggning genom att producera den mest överlägsna kåren. Detta blir ett tufft uppdrag för Mahoney, Jones, Tackleberry och deres virrige rektor Lassard. I rollerna: Steve Guttenberg, Bubba Smith, David Graf, Michael Winslow, Marion Ramsey, Leslie Easterbrook, Art Metrano. Regi: Jerry Paris.

Sov gott! Du har förtjänat det.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Man on a mission!

Det var vad en brittisk pensionär, i sällskap av x antal andra brittiska pensionärer på strövtåg längs en av Mälarens strandlinjer, ropade då jag passerade gruppen för andra gången. Den här gången kom jag dem till mötes, med Drottningholms slott i färskt minne och eld i blicken. Det fanns ett stort stänk humor i brittens utrop och för ett ögonblick såg jag mig själv utifrån. En man på uppdrag. Se upp för tusan, här springs det! Det är lätt att hamna i ett tillstånd där endorfinerna, steget och flinet leker ohämmad kull och i såna lägen är man en löpartönt utan varningstext.

Bonjour Trail har legat ostimulerad i ett par två tre veckor, men i kulisserna stökas det runt. Som lärare hälsar jag sommaren med öppen famn och när hösten väl kommer, långt där borta, så väntar en ny tjänst som språklärare. Språket i fråga är lika givet som flyget till Nice på söndag och efter det att eleverna lärt sig uttala trail, med sydfransk accent och precis rätt mängd sportdryck och ost i munnen, så kommer jag på riktigt våga hoppas på Björklunds ”skola i världsklass”. Men höst ô mörknande höst, än ligger du i dvala. Som sagt, Nice och sedan beach 2012 i tre veckor (finns inget som stimulerar lusten att springa mer än strandade dagar i sanden), med en tur och retur till Korsika och Restonica Trail inbokad och insprängd i schemat. Den blir spännande den. Som vanligt har man (tredje person singulärt pre-bortförklaris) tränat precis på gränsen till den mängd som ger självförtroende nog att tro på succékänslor och flyt genom bergen. Senaste femtimmarspasset i Hammarbybacken gav åtminstone 1-0 åt skallen. En bra kvalmatch. Suveräne Dawa Sherpa vann Restonica Trail 2011 på 8 h 26 min! Mitt mål är att inte bli en krampstod i något öde bergspass och resten får bli grädde på moset.

I en bifras som den här, nämner jag gärna att jag och familjen blir stenhamrabor i september (slutet av) och jag välkomnar alla stenhamrare som (mellan inköpen på Konsum och pizza nummer 23 på den lokala) slukar dessa rader, att höra av er med tips om vilka guldstigar jag kan förvänta mig att hitta i trakten

Så vad händer i den franska trailvärlden för tillfället? Det är högtryck helt klart. Årets riktigt stora lopp avlöser varandra under sommaren och arrangörerna har lika bra spinn på verksamheten som svenska jordgubbsförsäljare inför midsommar. I senaste numret av Trails Endurance är det en del fokus på alla de ickefranska löpare som senaste tiden visat såväl framfötter som ryggtavla i olika sydeuropeiska lopp, för att etablera sig som nya stjärnor i den fåra Kilian Jornet plöjt. En våg av unga (dvs < 32 år) superlöpare är i rörelse: Anna FrostDakota Jones, Andy Symonds, Philip Reiter… Svenska Emelie Forsberg har funnit sig fint till rätta i Salomons trailstall och är även hon en löpare att hålla utkik efter framöver. Du kan se henne, Anna Frost, med flera (inklusive hästar i drömsk dimma) i Salomons film på temat lärande.

Avslutar med att uppmärksamma det vi alla lever för att undfly, glömma, fördröja. Döden. Den slog i söndags ned i Kilian Jornets direkta närhet, då hans vän (den trefaldige världsmästaren i skidalpinism) Stéphane Brosse föll från en hängdriva som gav vika (vid Aiguille d’Argentière, 3900m). Kilian Jornet och Stéphane Brosse, samt två andra namnkunniga skidalpinister, Seb Montaz-Rosset och Bastien Fleury, var mitt uppe i ett försök att skida genom Mont Blancmassivet på två dagar, när det oåterkalleliga inträffade. En av alla påminnelser om att våra liv är utmätta. En av alla påminnelser om att inte låta våra drömmar mattas av tidens envetna gång. Jag vet att ni är många därute som lever fullt ut. Fortsätt med det!

Stéphane Brosse blev 40 år.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

 

Främmande fåglar

När jag i morse såg en älg simma fram över Mariebergsfjärden, i riktning mot Smedsuddsbadet (vi befinner oss i Stockholm), så tänkte jag att: så kan livet vara. Oväntat, otippat. Det vilade ett lugn över scenen. Älgen gjorde några girar – osäker på vilken riktning som gav mest skog för pengarna förmodligen, troligen även störd av de två segelbåtarna som i princip strök den medhårs, kanske också något brydd över polishelikoptern och myndigheternas realtidsplan för hur en älg bäst eskorteras ut ur urbaniteten – för att sedan sätta kurs åt city till. Öronen viftade lite och man skulle ju ge en och annan krona för att få dela älgens tankar i den stunden. Den såg hursomhelst ut att vara nöjd med tillvaron under solen. Nyhetshet och allt.

Att befinna sig i sitt rätta element, vad innebär det egentligen? Vad är normalitet? Varför köpte jag ett par Karhu Fast Fulcrum Ride idag?

I morgon åker jag så till Angers för att springa med Dunes d’Espoir. Organisationen föddes ur en löpares möte med ett rullstolsburet barn, som med punkterade däck hade lyckats med en osannolik ”landning” på en relativt otillgänglig plats, längs tävlingen Marathon des Sables väg. Löparen tänkte en tanke och tanken blev till handling. Tolv år senare är de många: Barnen som fått ta del av löpningens själ, trots sina hinder.

En annan sak. I går kväll såg jag dokumentären Iran: inifrån ett slutet land (tillgänglig till och med den 20 juni). Se den. En brutal påminnelse om att vi människor är offer för våra egna och andras behov. Av att känna tillhörighet, tillfredsställelse, av att finna en mening med livet. I Iran kanaliserar somliga sitt sökande genom förtryck och våld. Andra väljer samtalets och fredens väg. Och vad ska jag som medborgare i demokratiska Sverige göra, när jag fällt några tårar över iranska frihetskämpars död, när jag slagit igen datorn och gått och lagt mig för att sova sju timmar och vaknat upp till ännu en vacker dag med dagislämning? Skriva ett inlägg på Bonjour Trail givetvis, helt jävla off topic (om jag svär känns det lite som om jag ger någon satans ahmadinejad-anhängare en verbal käftsmäll – هر چند که من قسم می خورم از آن را احساس مثل من به حامیان احمدینژاد لعنتی پانچ کلامی در صورت, fritt översatt). Det sorgliga är att jag mitt uppe i tittandet på dokumentären, stundvis bara ville sätta ett skott i skallen på torterande poliser och diktatoriska överhuvuden. Det är väl där cirkeln sluts. Vilket är egentligen vårt rätta element? Vår sanna natur?

Vi är formbara helt enkelt. Vi förmår älska och hata, och det är livets samlade tillfälligheter som placerar oss på rätt eller fel sida om linjen, i det lilla såväl som i det stora.

Nu hade det kanske varit läge att mellanlanda i något mer vardagsnära trauma, som att en playmobillekplats går loss på 249 kronor. Grattis min älskade dotter som fyller 3 år idag! Men min tanke siktande egentligen in sig på att jag är en löparskopundare utav rang. Svaret på dagens skoinköp är att jag tror mig ha funnit skorna för årets långa bergslopp. De saknar alla typiska traildrag (grovmönstrad sula, tå- och hälförstärkning), men har en sådan grym löpkänsla och komfort att jag överväger tatuera in Karhu i mina trampdynor. Tillfälligtvis. Tills nästa nyförälskelse dyker upp.

Trevlig helg!

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

 

Skriva, läsa, titta, lyssna och törsten efter verklighet

Man når en punkt där man inte nöjer sig med webbterapi. Då nedslagen på tangentbordet vill bli tassande steg och läsandet önskar flytta fokus från skärmen och tidningarna som ligger utspridda i lägenheten, till terrängen. Då tittandet inte begränsar sig till videoklippens 15 tum, utan tar bergspanoramats 360 grader och bränner in bilden i två lyckliga ögon. Då tystnaden är ledmotivet och naturens ljud utsmyckningar. Då mötena med dina ostätande medmänniskor kittlar hörselnervernas sociala ändar och då målfållans högtalarröst är det givna outrot.

Kära vänner av uppvaknande! Det våras för trailsäsongen 2012.

De franska nyintrycken låter ändå vänta på sig lite. En månad och fyra dagar kvar till öppningsnumret Trail des Balcons d’Azur. Inte annat att göra än att fortsätta sitt hungriga nätsökande efter pseudokickar. Så vad kan jag förmedla? (Givetvis ska man vara ute och träna också. Harva i den lokala backen och tvinga kilometrarna till underkastelse. Ça va sans dire!)

Salomon, med Kilian Jornet (ibland känns det som om man hört det namnet förut) som talk show host, håller presskonferens klockan 20:00 ikväll. Det är givetvis de riktigt stora frågorna som ventileras. Vi snackar om nästa generationens trailsko. Det var på tiden att en skomodell får sin egen direktsända lanseringskampanj. Då kanske alla ickefetischister där ute börjar ta oss med fler löparskor i hallen, än året har månader, på fullaste allvar. Snälla. För husfridens skull.

En viktiga fråga i sammanhanget: När ska jag skaffa ett par Hoka? Ludovic och Christophe kan väl inte ha fel? Den förfinade varianten av att silvertejpa fast soffkuddar under sina fötter, kan vara precis vad som krävs för att finna en högre sanning i vårt lilla trejluniversum. En liten vetenskaplig överslagsräkning ger cirka 400 miljarder stjärnor i Vintergatan. Gillar att kasta in den informationen bara. Sätter saker i perspektiv.

När vi ändå pratar perspektiv, ge dig själv nya. Den där trailresan som närmar sig, det finns två bäddar kvar för er som hittills tvekat att räcka upp en hand. Välkommen att bli en i gänget som inte sover en blund utan att tillägna luftig löpning en drömsekvens eller två!

När vi ändå fortsätter att prata om perspektiv. Om två veckor åker jag upp till Åre för att gå en kurs i skärmflygning. I min vision för framtida äventyr i Frankrike ser jag det perfekta giftemålet i traillöpningens möte med skärmflygningen. Springa vid dåligt flygväder. Sväva med trötta ben. Tävlingen Red Bull Element 2011 har redan sökt förena de tvenne, med rodd och mountainbikande som kitt.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

En bild säger lika mycket som två ord

Logga, serieruta, färgklick, programförklaring…

Patrik Boberg, frilansillustratör med sajtsignaturen Piktografika, fick i uppdrag att ge bonjourtrail.se en logga som sammanfattar det här med att ränna längs stigar och över berg. Förstapriset går till utförslöpning i soluppgången. Vad som väntar i dalen? Förmodligen nästa stigning.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Det sa bara klick

”Sen har det fortsatt att klicka mest hela tiden…”

Lånar Hans kungliga höghets ord från 1976, då kärleken till Silvia var fyra år gammal och somliga levde i snibblöja. Tiden gick. Familjen Bernadotte växte, internet såg ljuset och muspekaren har aldrig gått hetare än idag. Försök inte läsa in några orsakssammanhang här. Allt jag menar är att Victoria, Madeleine och Philip föddes, www.com blev en realitet och klicken alltmer högfrekventa. Så nu sitter vi framför våra skärmar och speglar oss i möjligheternas och återvändsgrändernas tävlingskalendrar. Eller vad man nu går loss på.

Kan inscription vara franskans mest välljudande ord? Fick igår iväg 2012 års Anmälan Royal. Den som skriver in mig i startlistan till la Diagonale des Fous på Réunion. 18 oktober är inte i morgon precis, men deltagarkvoten är förmodligen fylld inom ett dygn. Anmälan öppnade i förrgår morse klockan 07:00 och eftersom vår jord överbefolkas av dårar, så hängde jag på låset i rädsla över att inte få en chans att uppleva smärta och trötthet långt bortom känslan som rann över mig då Ranelid, likt Melodifestivalens tolkning av en tungotalande frikyrkopastor, tog sig till final. Jag trodde kardinalironin dog ut med 90-talet? 1350 platser är reserverade åt de öfasta, 1000 platser åt övriga världsmedborgare. Alltså, klockan var 06:59 i förrgår. Kan se oss framför oss, mestadels män (viss slagsida inom genren trailultralöpning), vid tangentbord i spridda delar av världen, alla redo att mörda en server.

Our website to register on line cannot still be in order. Registrations xill be reopened later. Thank you for understanding. Absolut! All förståelse i världen, så länge jag får min biljett till vulkanön. En halv dag senare ringer Mattias Gärdsback upp (en av tre) och ger mig (två av tre) tips om en kringmanöver som slutligen tar mig hela vägen till betalningsbekräftelse, och inte långt senare meddelar även Fredrik Holmgren (tre av tre) att han har sitt namn i guldskrift.

Så nu är det sju och en halv månads väntan på att få hamna i den klassiska post mega race-badkarspositionen. Förlåt Tobias (vars deltagande i 2011 års upplaga av tävlingen du kan läsa om här) för att jag exponerar dig ännu en gång, men bilden är så uttrycksfull.

Fram till dess får man hålla sig sysselsatt. Som en liten slumpmässig tribut till släkten Bernadotte (som härstammar från Pyrénéerna), är jag, sedan nitlotten i UTMB-dragningen, även anmäld till le Grand Raid des Pyrénées i slutet av augusti. För att summera sensommaren och hösten har jag 322 km och drygt 18000 höjdmeter att tampas med, fördelat på två utmaningar. Hur blev det så här? Som min mamma skulle kunna förväntas inflika. Klick, klick.

[divider]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Tomten låter vänta på sig

Först den 20 januari är det ho ho ho! Eller no no no! To UTMB or not to, det är frågan som hänger över så här långt 13 svenskar. Jag, en av dem. Ultra Trail du Mont Blanc är en lottningshistoria, fler vill springa 166 km än deltagartaket håller för. Om en månad synas önskelistan. Fader Jul (fransmännen är mer patriarkala i sin syn på vårt lantliga lyktbärande grötväsen) adoptera mig! Omfamna mig! Fräls mig från utslagning och giv mig min startplats.

En annan grej. Ibland gör sig löpare bättre sittande på en stol. Jim Nilsson är en välspringande bekant vars gitarrspel får mig att sluta ögonen. Det börjar med det, sen låter jag tankarna vila på tonerna.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Fan vad späckigt!

De kan stå där och skrapa fram sina trissmiljoner i bästa sändningstid, köpa sportkombi V70 upphöjt till takbox, landa 3 månaders stek i Thailand, longtail all inclusive. De kan finna sitt livs kärlek på zumba fitness-konventet i Umeå, köpa renoveringsobjekt med ett års gratis arbetskraft i form av Ernst K, bli höga på årechoklad och whiskey lagrad i Noaks ark. De kan vara först på Mars och ro hem dollargrinsrättigheterna till hollywoodversionen av resan, få rollen som Jessica Chastains rymdraketsstrul och gå i pradaloafers till döddagar.

Ingenting! Jag sa ingenting kan… Jo, kanske ändå. Skulle nog byta Overelement.com mot en hel del, men. Stort MEN. Men det här är ändå huvudfavoriten till förstapriset i 2011 års Bonjour Trail Awards, kategorin: Sajter jag sent ska sluta älska. Over Element är inget mindre än en webbtrailvideokanal, som så här långt har hunnit producera och publicera 28 kvartslånga program kring trailtapeten och det är bildmässigt snyggt, med intressanta inslag och bra intervjuer. Jag vet att loafern klämmer för de flesta med all förbannad franska som talas, men i vanlig ordning så är det det visuella som skär genom all världens löpande språkförbistringar. Så titta, njut och inspireras. En månad kvar till julafton och tomten har redan levererat!

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]