Pre Race

Aiguille du Midi, chamonixhäng, bryter mot lagen och start om 3 timmar och 10 minuter

Om drygt fyra timmar är det fri fart och fritt sinne Mont Blanc runt. Alla bitar på plats och jag slänger ett par sprillans skor på fötterna för kryddans skull. Har sneglat på Hoka One One som märke länge nog och det blir modellen Rapa Nui Comp som får göra mig sällskap. Har sprungit minst 480 meter i dem och det är med skräckblandad förtjusning som jag bryter mot en av löptävlandets grundlagar: Prova aldrig något nytt Dagen D! Men de är så fantastiskt sköna och löpkänslan är mysig och förtroendeingivande. Hoka One One skiljer sig från mängden genom sina överdimensionerade sulor. Rapa Nui Comp är däremot en rätt slimmad sko (relativt sett). Jo men.

Läs rubbet

Ultra Trail Mamma Barn

På fredag klockan 16.30 tar jag och de övriga (i runda slängar) 2000 löparna våra första steg av femtioelva miljarder, i Ultra Trail Mont Blanc. Utöver den givna tuffheten i att springa, gå och hasa de 168 kilometrarna och de 9 600 höjdmetrarna – från Chamonix, till Italien, till Schweiz och åter till Frankrike och Chamonix igen – så blir det förmodligen en oöverstiglig uppgift att inte komma hem med starka minnen och en eftersmak av pizza bakad i vedeldad ugn. Plus någon pryl kanske. Kompressionsband för pannbenet?

Läs rubbet

Fully fan, varmt som in i Helvetia och satans sugen på morgondagen

Sänggång före tävling i Frankrike har aldrig varit min starka sida. Om fem timmar, klockan 03.00, ska jag upp. Därefter vidare upp till starten av Trail du Tour des Fiz. Sitter i ett vackert trähus i les Contamines (Mont Blanc-trakter) som jag fått låna av kompis till kompis. Ute i mörkret lurar de omgivande bergssiluetterna och temperaturen har dalat till en sansad nivå.

Läs rubbet

Sverige – Frankrike: 8 – 6

I april är vi ett gäng som åker till Frankrike för att springa triologin Signes Trail. När jag är inne på arrangörens facebooksida ser jag att vi uppmärksammats för vår iver. Av så här långt 14 anmälda håller vi 8 platser. Kul! Maktbalansen lär nog rubbas.

Man har haft vänligheten att infoga en översättningstjänst på tävlingens blogg, och det garanterar ju alltid stor underhållning.

Om du också vill följa med finns det 1 plats kvar. Hitta info här.

UTMB under granen!

Fjolårets nitlott, nu omvandlad till fri väg in i startlistan. Det blir Ultra Trail Mont Blanc nästa år. Som reglerna är skrivna, ges alla som inte fick en startplats förra året prioritet till UTMB 2013. Den 18 januari får de löpare som måste ta omvägen via ”nummerlappslotteriet” reda på om de får en startplats eller inte. I dagsläget är de anmälda/föranmälda svenskarna följande…

Ser fram emot att (om ödet vill hela vägen fram till den 30 augusti) göra det här ärkeloppet till slut!

Cyklonen, kreolska grytor, stränder, skärmflygning och dårar i väntans tider

Hemma i Sverige, Stenhamra. Termometern vittnar om avstånd, avsaknaden av vajande palmblad också. Det är långt till La Réunion och om det inte vore för att benen fortfarande dras med lätt sugande värk, fötterna med sina läkande skavsår och svullna trampdynor, så är det inte mycket i närmiljön som påminner om den gästfria, varma, vackra ön. Om den där balansakten mellan helvete och paradis, som någon haft den goda smaken att döpa till La Diagonale des Fous – ”Dårarnas diagonal”. Tur då att bilder existerar. Tänkte späcka skärmen med dem nu, och sänder samtidigt en liten tanke till Mattias och Fredrik, mina reskamrater, som är kvar bland exotisk fågelsång och rödsvullna solnedgångar, ända tills i morgon lördag.

När vi landar på flygplatsen Roland Garros, i Saint-Denis, så väntar nyheten att en cyklon spänner musklerna ute till havs och att den riskerar kollidera med La Réunion lagom till tävlingsdagen. Tävlingsdirektören Robert Chicaud meddelar att man står inför tre alternativ: att ställa in, att släppa iväg oss och sedan blåsa av tävlingen, eller att skjuta på tävlingsstarten. Inte vad man vill höra efter att ha tagit sig ett ljusår från Norden, men allt gick ju vägen tillslut. Cyklonen vek av. På flygplatsen träffar jag för övrigt Bertrand, från Restonica Trail i somras.

Jag, Fredrik och Mattias bor under vistelsen i en studio i l’Ermitage les Bains, på öns västkust. De tre dagar som föregår tävlingen är det loja livet som blandas upp med det lätt stirriga tillstånd som tar överhanden när skallen börjar noja inför ”uppgiften”. Vi knatar på stränderna, tar en kvällslöpning i jakt på hyrbil (hade tänkt oss att vara utan, men avundas alla sköna snubbar som rullar runt med nervevade rutor och pulserande högtalare), äter kreolska bufféer, hämtar nummerlapparna (träffar Vincent Delebarre, tidigare vinnare av La Diagonale des Fous, i förbifarten), steker i solen, hänger i lägenheten, ser vågor kasta sig med kraft mot kustlinjen, med mera. Jag jagar parallellt himlen och får efter två dagar av lynniga vindar tillfälle att skärmflyga tillsammans med en bra instruktör. Alltmedan minut läggs till minut och galenskapen smyger sig på.


Läs rubbet

La Réunion i sikte!

Den börjar skingras nu, flytt- och husrenoveringsdimman. Gröndal är då, Stenhamra är nu. La Réunion är snart. Så väldigt snart att jag känner mig lite tagen på bar gärning i min långvariga frånvaro från träning efter Le Grand Raid des Pyrénées. Blev dessutom krasslig för några dagar sedan, men det är nog bara resfeber. Det finns inte utrymme för sjukdom när ”La Diagonale des Fous” (Dårarnas Diagonal), eller Grand Raid Réunion som loppet heter officiellt, ligger och väntar, endast 8 dagar bort.

Vet jag ens vad jag ger mig in i? Ja och nej. 170 km och +/- 10 845 höjdmeter i vulkanisk och tropisk terräng. Sextiosex timmar till godo för att nå hela vägen till mål. En start som är satt till 22:00 den 18 oktober. Ja, jag har erfarenhet och intellekt nog att bäva inför äventyret. Men nej, kroppen är återställd och nollställd sedan någon tid, så den har inte en aning om den misshandel som väntar. Låt oss vara ärliga, två dygn i mer eller mindre konstant rörelse, i mer eller mindre konstant sömnlöshet, är inte den kärleksgåva organismen suktar efter. Det är tvärtemot det tuffaste jag någonsin kommer att ha kämpat mig igenom (låt oss hoppas på framgång), i stark konkurrens med att slipa golv och att bredspackla väggar givetvis.

Lyckligtvis är jag inte ensam på den här resan. Delad smärta är dubbel smärta? Trippel? På söndag är det jag, Fredrik Holmgren och Mattias Gärdsback, som påbörjar vårt resdygn. Arlanda till Paris till Saint Denis. Därefter tre dagar av medhårsstrykning. Äta gott under den varma solen, undvika hajattacker (så sent som i början av augusti fick en surfare ena armen avbiten), se oss omkring, prata och vara fina medmänniskor. Gissa vad? Jag hoppas få flyga lite skärm också. Får förmodligen stryk av de initierade om jag återvänder till Sverige, utan att ha smekt mig fram genom erkänt fint luftrum.

Bara det stora packarbetet kvar. Några inköp i dagarna som kommer. Den vanliga visan. Sitter vid köksfönstret i huset och ser småfåglarna gå loss på våra brödrester. Innan flytten var det E4:an som låg i blickfånget. Bilar som inte kom loss. Själen har liksom taggat ner några gram sedan vi landade i Stenhamra. Jag känner mig som en reklamfilm för ekologiskt producerat handdiskmedel, om det kan ge någon vägledning. Ren i tanken och med väldoftande sinnelag, eller något. En hundradel från att byta namn till Ernst.

Men först, det svindlande äventyret.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”false” verb=”like” font=”lucida grande”]

Helgtablå för den sympativakne

I samarbete med exklusivt utvalda tv-kanaler, erbjuder Bonjour Trail ett helgunderhållningsevenemang du snart vill glömma. På fredag klockan 05:00 startar jag i det 160 km långa och det 10 000 höjdmeter rika loppet, Le Grand Raid des Pyrénées. Som den riktiga ultratrailfantast du är, och med ditt väl utvecklade sinne för guldkanterna här i livet, så förväntar jag mig inte annat än ditt fulla moraliska stöd. Och att du vakar. Chips och cola, chips och cola!

Jag siktar på att nå målet inom 40 timmar. Alla metoder är tillåtna för att du inte ska somna och missa något av spänningen. Häll iskall filmjölk över dig (men plasta vardagsrummet först), spela Sven-Erics ”En kväll med dig” på väldigt hög volym, tryck en skruvmejsel långt in i vägguttaget, tugga en näve koffeintabletter var femte timma. Endast din brist på fantasi riskerar häva den pakt vi nu ingår. Tack för din support! Jag älskar dig, vem du än är. Jag har dessutom räknat till tre andra svenskar på startlinjen och även de törstar efter svenska folkets kärlek. Tobias Bonnedahl, Per-Erik Larsson och Tor Almgren.

LIVE-RESULTAT HITTAR DU HÄR!

Det står givetvis var och en fritt att ersätta en eller flera av tv-programmen med uteaktiviteter. Jag vill då varna för att du kan uppleva en känsla av frihet och livslust.

[hr]

Battlestar Galactica (TV6, fredag, 05:05)
Amerikanskt science fiction-drama från 2007. Säsong 3. Avsnitt 16 av 20. Tyrol ber den fängslade Baltar om råd under en häftig konflikt. Seelix blir involverad efter att hon nekas flygträning. I rollerna: Edward James Olmos, Mary McDonnell, Jamie Bamber.

The real housewifes of Atlanta (TV3, fredag, 09:25)
Amerikansk realityserie från 2009. Säsong 2. Avsnitt 3 av 16. NeNes festarrangör Dwight planerar ett extravagant 50-årskalas på sin födelsedag. Konflikten mellan NeNe, Kim och Sheree fortsätter att eskalera och ser ut att kunna leda till våldsamheter!

Här är ditt kylskåp (SVT1, fredag, 13:05)
Matlagningsserie. Säsong 2. Avsnitt 6 av 6. Författaren och programledaren Alex Schulman får besök. Även i SVT1 senare i dag och 25/08 i SVT24.

Kåkfarare i köket – Australien (TV4, fredag, 16:55)
Australisk realitysserie från 2010. Säsong 1. Avsnitt 8 av 8. Den brittiskfödde kocken Ian Curley och restauratören Lisa Parker tar sig an en tuff utmaning. De ska på två veckor lära 12 före detta interner, utan någon som helst erfarenhet av matlagning, att driva en lyxrestaurang i Brisbane, Australien. Sedan ska de under sex veckor ta emot allmänheten. Sex av dem arbetar i köket och de andra sex på golvet. De tvingas ge allt för att lyckas ta chansen vända sina liv.

Fångarna på fortet (TV4, fredag, 20:00)
Svensk underhållning från 2012. Säsong 10. Avsnitt 1 av 12. Let’s dance-deltagare möter längd- och utförsåkare i premiäravsnittet av Fångarna på fortet. Lets Dance-laget består av Anton Hysén, Sigrid Bernson, Dermot Clemenger och Ann Wilson och ställs mot skidlaget med Thomas Wassberg, Thobias Fredriksson, André Myhrer och Patrik Järbyn. Även i morgon. Programledare: Gunde Svan, Agneta Sjödin.

Transporter 3 (Kanal 5, fredag, 23:00)
Den mest dödsföraktande bilföraren av dem alla är tillbaka på ett sista uppdrag – en livsviktig människotransport. Så viktig att han har utrustats med ett armband som exploderar om han rör sig mer än 25 meter bort från bilen. I rollerna: Jason Statham, Robert Knepper, Natalya Rudakova, Jeroen Krabbé, Francois Berleand. Regi: Olivier Megaton.

Våra pinsamma kroppar (Kanal 5, lördag 04:05)
Brittisk dokumentärserie från 2012. Säsong 4. Avsnitt 5 av 15. Dr Pixie utreder varför en kvinna som vill bli gravid känner intensiv smärta vid sex. Och varför en annan kvinna verkar ha en bebismage, trots att hon inte är gravid.

Båttokig (SVT1, lördag, 09:05)
Reportageserie. Säsong 1. Avsnitt 2 av 2. Några av de båtar som var med 1912 tävlar vid 100-årsjubileet för OS-seglingarna i Nynäshamn. Båtdesignern, och segellegendaren, Pelle Pettersson, berättar om hur Maxi 77 kom till. På Skeppholmens folkhögskola byggs nordiska allmogebåtar på traditionellt vis. Dessutom Nostalgia festival i Ronneby samt Skärgårdsmässan i Stockholm där Salongsmotorbåten Silva blir K-märkt. Även 26/08 i SVT24.

Fågeldans i Taravika (SVT1, lördag, 11:35)
Norskt naturprogram från 2009. I den lilla norska havsviken Taravika är tillgången på så kallad tare, näringsrik brunalg, osedvanligt god. Detta oansenliga lilla naturområde är därför varje år under några intensiva höstveckor mötesplats för tiotusentals flyttfåglar, som stannar här för att proviantera.

Supersize vs superskinny (TV3, lördag, 14:00)
Brittisk realityserie från 2010. Säsong 3. Avsnitt 1 av 11. 152 kilo tunga callcenterarbetaren Julia vräker varje dag i sig enorma portioner mat. Det handlar om allt från gräddbaserade såser till feta ostpajer. Supertunna Jade väger bara 35 kilo, och lever bokstavligt talat på luft – och kaffe. Under Dr Christian Jessens överinseende ska de nu byta diet med varandra och påbörja ett nytt, mer hälsosamt liv.

Triathlon (SVT1, lördag, 14:55)
DIREKT Deltävling 6. ITU World Triathlon. Från Stockholm
Kommentator: Peter Jonsson.

Triathlon (SVT1, lördag, 16:40)
DIREKT Deltävling 6. ITU World Triathlon. Från Stockholm
Kommentator: Peter Jonsson.

Laga mat i solen (Sjuan, lördag, 18:25)
Brittisk realityserie från 2009. Avsnitt 6 av 10. I Marrakech lagas en fyrarätters måltid på en restaurang som serverar marockansk gourmetmat. Programledare: Nadia Sawalha. Regi: Mark Adderley.

Om det drar ut på tiden…

Polisskolan 3: Begåvningsreserven (TV6, lördag, 21:00)Efter en budgetkris har det bestämts att bara en av delstatens polisskolor får finnas kvar. Tävlingen har börjat för att se vilken skola som kan undvika nedläggning genom att producera den mest överlägsna kåren. Detta blir ett tufft uppdrag för Mahoney, Jones, Tackleberry och deres virrige rektor Lassard. I rollerna: Steve Guttenberg, Bubba Smith, David Graf, Michael Winslow, Marion Ramsey, Leslie Easterbrook, Art Metrano. Regi: Jerry Paris.

Sov gott! Du har förtjänat det.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Augustimenyn

Mätt? Inte jag. Även om Restonica Trail för en månad sedan blev något av en tvångsgödning de sista kilometerna (stigarna sprutade ur öronen på mig), så känner jag mig nu lite lagom hungrig.

Foto: AXA Fjällmaraton

Först på tallriken, AXA Fjällmaraton. En liten fundering jag har: När tar sponsorprefixet överhanden? När ser man annat än fjäll framför sig, då tävlingsnamnet fladdrar förbi? AXA är ju lite ”maxa”, ge järnet! Det finns ett ”X” i AXA, och alla vet att riktigt coola tävlingar har ett ”X” i sig. X-Games, Courchevel X-Trail, Oxygen Challenge. Så AXA funkar rätt bra. Några varianter som inte skulle svänga lika skönt (eller?): Ahlgrens bilar Fjällmaraton, Microlax Fjällmaraton, Försäkringskassan Fjällmaraton, Hells Angels Fjällmaraton. Vänta! Den med smör på. Fatta starten! Till hårda gitarrer, hojar uppställda likt träd i en kromad allé, gränslande knuttar (slår av knäskålarna på den jävel som tjuvstartar), polishelikopter på avstånd. Obligatorisk utrustning: 3 gram koks, tatueringsnål och ett kuvert falska fakturor. Bang! Pansarskott och iväg. En bankett du aldrig kommer att minnas och våga inte komma med rakade ben nästa år. Vet inte om jag vågar mejla en förfrågan.

Vålodalen ja. Där vill jag leva och där vill jag bo, fredag till söndag. Start i Edsåsen (Wikipedia: ”Edsåsen är en by några kilometer söder om Undersåker. Namnet Edsåsen syftar förmodligen på edorna i Brattlandsströmmen som förr i tiden var överfartsleder. Edsåsen är en av de äldsta byarna i västra Jämtland och har numera ca 40-50 invånare.”), sedan 43 km och 1800 höjdmeter, åter till Vålodalen och badtunnan. Typ hela trailsverige är där, minus de 8 miljoner löpare på reservlistan. Trailkollo. Jag och Fredrik (The Swedish Trail Runner) reser och bor ihop. Vi lär nog frottera på stigarna också, lugnt och fint är det sagt. Jag har en ny kompaktkamera att lära känna, ben att vårda ömt. En kul grej i sammanhanget är att det kommer en fransk löpare till loppet. Christophe. Han tog kontakt med mig i början av juni, efter att ha ramlat över Bonjour Trail. Presenterade sig som min spegelbild: en fransman som gillar att springa i Sverige. Om allt vill sig väl (han har lite darrigt resschema, med viss risk för missade anslutningar) står han startklar klockan 09:00 på lördag.

Och så var det den där skärmen också. Eftersom kommande fredag och söndag ligger fria (pre post race), eftersom jag befinner mig i åretrakter, eftersom prognoserna ser välvilliga ut, eftersom varje cell i min kropp längtar upp i luften igen, så siktar jag mot det blå. Svårt att föreställa sig en vackrare inramning av fjällöpningen, än att flyga lite. Dump nedan från sajten Windguru och en bild ur kategorin Saker man inte visste att man skulle stirra med intresse på.

Och sen, huvudrätten. Maxtid 50 timmar. 160 km. 10 000 höjdmeter. Grand Raid des Pyrénées. 24 augusti.

Det blir spännande. Allt jag har att säga just nu. Min löparbekante Jean-Marie Gueye skrev en härlig skildring efter 2009 års upplaga (den andra) och den späckade han med sina eggande bilder. Lånar några för att visa på de landskap jag hoppas få uppleva med klart sinne (vilket borde vara under tävlingens första dygn) och starka ben (i fallande skala).





[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Vykort från F

Hej Sverige!

Dagarna ser solen gå upp, känner den värma semestern, ser den gå ner bakom något vackert berg.

Mötte en åldrad vägg i Saint-Gervais-les-Bains, för en vecka sedan.

Måste hämta nummerlapp nu. Är på Korsika.

Berättar mer senare.

Syns!

/Viktor

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Man on a mission!

Det var vad en brittisk pensionär, i sällskap av x antal andra brittiska pensionärer på strövtåg längs en av Mälarens strandlinjer, ropade då jag passerade gruppen för andra gången. Den här gången kom jag dem till mötes, med Drottningholms slott i färskt minne och eld i blicken. Det fanns ett stort stänk humor i brittens utrop och för ett ögonblick såg jag mig själv utifrån. En man på uppdrag. Se upp för tusan, här springs det! Det är lätt att hamna i ett tillstånd där endorfinerna, steget och flinet leker ohämmad kull och i såna lägen är man en löpartönt utan varningstext.

Bonjour Trail har legat ostimulerad i ett par två tre veckor, men i kulisserna stökas det runt. Som lärare hälsar jag sommaren med öppen famn och när hösten väl kommer, långt där borta, så väntar en ny tjänst som språklärare. Språket i fråga är lika givet som flyget till Nice på söndag och efter det att eleverna lärt sig uttala trail, med sydfransk accent och precis rätt mängd sportdryck och ost i munnen, så kommer jag på riktigt våga hoppas på Björklunds ”skola i världsklass”. Men höst ô mörknande höst, än ligger du i dvala. Som sagt, Nice och sedan beach 2012 i tre veckor (finns inget som stimulerar lusten att springa mer än strandade dagar i sanden), med en tur och retur till Korsika och Restonica Trail inbokad och insprängd i schemat. Den blir spännande den. Som vanligt har man (tredje person singulärt pre-bortförklaris) tränat precis på gränsen till den mängd som ger självförtroende nog att tro på succékänslor och flyt genom bergen. Senaste femtimmarspasset i Hammarbybacken gav åtminstone 1-0 åt skallen. En bra kvalmatch. Suveräne Dawa Sherpa vann Restonica Trail 2011 på 8 h 26 min! Mitt mål är att inte bli en krampstod i något öde bergspass och resten får bli grädde på moset.

I en bifras som den här, nämner jag gärna att jag och familjen blir stenhamrabor i september (slutet av) och jag välkomnar alla stenhamrare som (mellan inköpen på Konsum och pizza nummer 23 på den lokala) slukar dessa rader, att höra av er med tips om vilka guldstigar jag kan förvänta mig att hitta i trakten

Så vad händer i den franska trailvärlden för tillfället? Det är högtryck helt klart. Årets riktigt stora lopp avlöser varandra under sommaren och arrangörerna har lika bra spinn på verksamheten som svenska jordgubbsförsäljare inför midsommar. I senaste numret av Trails Endurance är det en del fokus på alla de ickefranska löpare som senaste tiden visat såväl framfötter som ryggtavla i olika sydeuropeiska lopp, för att etablera sig som nya stjärnor i den fåra Kilian Jornet plöjt. En våg av unga (dvs < 32 år) superlöpare är i rörelse: Anna FrostDakota Jones, Andy Symonds, Philip Reiter… Svenska Emelie Forsberg har funnit sig fint till rätta i Salomons trailstall och är även hon en löpare att hålla utkik efter framöver. Du kan se henne, Anna Frost, med flera (inklusive hästar i drömsk dimma) i Salomons film på temat lärande.

Avslutar med att uppmärksamma det vi alla lever för att undfly, glömma, fördröja. Döden. Den slog i söndags ned i Kilian Jornets direkta närhet, då hans vän (den trefaldige världsmästaren i skidalpinism) Stéphane Brosse föll från en hängdriva som gav vika (vid Aiguille d’Argentière, 3900m). Kilian Jornet och Stéphane Brosse, samt två andra namnkunniga skidalpinister, Seb Montaz-Rosset och Bastien Fleury, var mitt uppe i ett försök att skida genom Mont Blancmassivet på två dagar, när det oåterkalleliga inträffade. En av alla påminnelser om att våra liv är utmätta. En av alla påminnelser om att inte låta våra drömmar mattas av tidens envetna gång. Jag vet att ni är många därute som lever fullt ut. Fortsätt med det!

Stéphane Brosse blev 40 år.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

 

Dagen före

Blir en kort sammanfattning av lördagen. Återstår 4 timmar innan klockan visar 02:30, då jag ska släpa min arma men löpsugna lekamen ur sängen. Jag har under dagen slappat svårt i sällskap med först Yannick och hans familj, sedan även med Yannicks polare Stéphane som anslöt. Vid nummerlappsutdelningen var det lagom liv och rörelse. Noll trängsel i det behagliga vädret. Jag hade stämt träff med folk från tidningen Trail Attitude och fick en trevlig pratstund med paret Laurent och Marjorie som förser magasinet med reportagetexter och bilder. Förhoppningsvis kan vi göra något tillsammans i framtiden. Trailikonen Dawa Sherpa var också på plats. Han stod och marknadsförde sina trailresor till Népal, och förväntas för övrigt tampas om förstaplatsen i morgon. Låter några bilder runda av.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

 

 

Snöroninflammation

”Jag vill inte skrämma dig, men här är ett litet utdrag från den lokala väderrapporten”, skriver Yannick och länkar till följande bild:

Några timmar senare börjar dottern ta sig för örat och skriker sig hela vägen till kollaps och sömn. Samlas månne mörkrets krafter inför ett förgörande anfall mot jordens terränggående löpare? Eller är det bara en signal om att laggen ska med? Jag har givetvis konsulterat de rättmätiga vädergudarna på klart.se och yr.no, och de lovar bot och bättring från chamonixvädret. Stigande temperaturer ska fördriva det vita, men lagom till söndag kan det bli tal om ny nederbörd, då i form av regn. Hur mycket bryr jag mig egentligen? Inte särskilt mycket faktiskt. Runt vår jord lider människor svårare umbäranden än att behöva klä på sig lite.

Vet inte vad du har för förhållande till Chaka Khans musik (om något), men när jag hörde henne för första gången 1984, så var det kärlek vid första mötet. Min 9-åriga själ absorberade hennes låtar till den grad att jag nu, tjugosju år senare, ser delar av min uppväxttid (uteslutande de ljusa) i Bredäng (Stockholm) passera i revy, bara jag sluter ögonen till någon av låtarna från skivan I feel for you. Hävdar att balladen Through the fire är en av världens bästa låtar, tills motsatsen är bevisad. Sliskig ballad i vissa förtappade lyssnares öron, men en het kandidat till begravningsmusik för egen del, den dagen jag gjort min beskärda del av höjdmetrar. Chaka får runda av senkvällens inlägg, med en förhoppning om att hennes varma stämma ska nå hela vägen till Chamonix.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Från Roger till Yannick


Bild från tidigare upplaga (2009), med fantomerna Rikard Seger (KOT) och Daniel Hansson (FJS). Originalpubliceringen av bilden hittar du här.

Rogers Bergstävling gick igår. En riktig liten pärla bland stockholmstävlingar, arrangerad av SLDK (Stockholm Långdistansklubb). Det är gratis, det är intimt, det är så in i djupaste sopberget Hammarbybacken jobbigt. Cirka 10,5 km och +/-500 höjdmeter, fördelade över 5 stycken 2-kilometersloopar och en sjätte sista evighetslång bestigning mot toppen och målgången. Allt som krävs för deltagande är din närvaro och en överbliven nummerlapp från något tidigare lopp du gjort. Vi var rekordmånga som slöt upp igår, runt femtiotalet löpare.

18:30. Vi står uppställda på bred front vid backens bas, likt en trikåhär redo för attack. ”Ok, då räknar vi ner då. Tre, två, ett…” Inget pang. Eventuellt ekot av någon glassbil som annonserar sin närvaro i kvarteren kring Hammarby Sjöstad. Vi sätter iväg. I frånvaron av de riktigt överjävliga backfantomerna, så passerar jag toppen som trea. Håller aldrig, tänker jag. Rätt tänkt. Blir vid den andra bestigningen passerad av två tre löpare och det är ju helt i sin ordning. Jag är förvånad att det inte är fler, snabb som jag är att misstro min egen kapacitet. Alla andra ser ju alltid så fruktansvärt vassa ut (håll upp en hand, ni som aldrig känt precis samma sak i tävlingssammanhang). Jag låser autopiloten i runt runt-läge. Smackar på utför och på flacken, uthärdar uppför. 48 minuter och 47 sekunder senare faller min utmattade kropp till marken. Ett nytt personbästa och en sjätteplats i herrklassen! Blåsten sveper hårt över toppen. Jag reser mig och hejar in andra löpare i mål. Swedish Trailrunner-Fredrik, min högt värderade vän, gör en stark insats och toppar ut efter 52 och några. UTMB-Camilla (här langar vi epitet till höger och vänster) springer i mål på goda 59:35, trots skogsbesök, trots monsterloppet i färskt muskelminne.

Nu återstår en dryg vecka innan jag flyger ner till Chamonix och boendebasen i Saint-Gervais-les-Bains. Åter till blåbärens paradis! La Montagn’hard lämnade en ljuv eftersmak och vad ska vi kalla kommande lopp? En liten dessert kanske. Trail des Aiguilles Rouges, 50 km, 4000 höjdmeter, går söndagen den 25 september. Som seden bjuder när man ska upp och harva bland bergen så sker starten tidigt, klockan 04:30. Min franske trailkompis Yannick (med familj) välkomnar lika generöst som i somras. Den här gången ska vi till och med delta i samma lopp. Hur kul som helst! En säsongsavslutning i den högre glädjedivisionen. Förhoppningsvis utan snö.

[hr]

Trail des aiguilles Rouges (3/6) from jean-marie godart on Vimeo.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”recommend” font=”lucida grande”]

UTMB – Live

Lite länkar för de som vill ta del av helgens Ultra-Trail du Mont-Blanc och de besläktade loppen Sur les Traces des Ducs de Savoie (TDS), Courmayeur Champex Chamonix (CCC) och La Petite Trotte à Léon (PTL).

Liveresultat (lite roddigt att hitta rätt, så här följer några direktlänkar till…)
> Kontrollpunktspassager för UTMB
> Sök efter en specifik löpares resultat (skriv in del av eller hela namnet)

Livevideor

Nyhetsuppdateringar (väder med mera)

Facebook

Twitter