Video

Ord i kanadensiskt klipp

Min franske kompis Yannick, som flyttade till Québec för två år sedan, har en löparbekant som heter Baptiste. Baptiste kontaktade mig för snart ett år sedan och undrade om jag ville skriva en engelsk voice over till hans video med löpning i Montréal. Det ville jag. Kul samarbete tycker jag, som gillar springandets många horisonter.


Salomon Trail Montreal from Baptiste Leydecker on Vimeo.

Film från Pathfinder Travels trailresa till Marocko

Första veckan i december 2013 guidade jag Pathfinder Travels resa till marockanska bergsmassivet Jebel Saghro. Sköna löpdagar med ett härligt gäng i sagolika miljöer. Även om filmens ryckiga, platta och avskärmande bilder inte gör landskapen fullständig rättvisa, så ger de ett hum om hur bortom allt sans vackert det är ”där ner”. Du tysta, du glädjerika sköna Marocko.

Känner du lockelsen? Klicka dig då raskt vidare till Pathfinder Travels sajt och boka din plats. 29 november till 6 december går resan i år.


Film från trailkollot i Provence – 2013

En film av Erik Eriksson som väcker sköna minnen. Tack Erik! 2014 arrangerar jag resan igen. Info hittar du här.


Glugg mot lusthöjande vyer

Har du inte redan vägletts av Sébastien Chaigneau genom fyra säsonger av eggande panoraman och ivrigt tävlande, så är det kanske dags nu. Blicka bakåt i närhistorien och inspireras inför kommande säsong. Här hittar du filmerna. Nedan, An Endurance Life, vars franska berättarrösts fylliga och dramatiska ton är behållning nog.


Fredagsunderhållning till priset av ett fyrpack frysta laxfiléer


Filmen A Fine Line, av Seb Montaz-Rosset, med Kilian Jornet, är inte annat än en 52 minuter lång, mästerligt komponerad hyllning till livet. Om du inte fäller en tår av framvällande känslor under det att du ser Kilian och hans vänner smälta samman med bergen, så är dina tankar förmodligen tagna som gisslan av mörkare krafter. Typ arbete och tvätthögar.

Bädda för den här tittningen. Dimma ner, tänd levande ljus, pläda in dig, krama en isyxa och fyll popcornskålen med snö. SVT, Netflix, Kanal 5 och hennes gelikar kan vänta. I kväll vill du drabbas på riktigt. För att du älskar berg och utmaningar.

Ladda ner och/eller streama filmen för 6,95 €, vilket motsvarar en kvartett fryst budgetlax. Du kan också tänka mer åt ett kilo färsk fjordlax-hållet och kasta in några tior till, allt för den goda filmkonsten och din vilja att stödja Kilian Jornets projekt Summits of my life.


Gapen’cimes 2013

Gapen'cimes 2013 - 3
Sitter och gluggar ut från 10 000 meter och det är då det slår mig: Jag och större delen av de övriga i kabinen också skulle jag tro, är komplett avtrubbade. För vi är upptagna med att glo i tidningar, titta in i skärmar, sitta och snacka, tugga miniatyrmat, eller rent utav sluta ögonen. Samtidigt som miraklet pågår. Vi flyger! Jag manar fram känslan av att för första gången i mänsklighetens historia göra fåglar sällskap. (Hur högt flyger fåglar förresten?) Pressar pannan mot rutan och ser molnen längre ner bilda ett glaciärliknande täcke som sträcker sig mot horisonten. Solens ljus är fantastiskt och faller in från sidan, framhäver vecken och bulligheten i allt det vita. Jag fastnar så, stirrar och tänker: det här är så jävla coolt! Fast utan svordom och utropstecken egentligen. Kanske tänker jag inte ens. Stirrar och känner. Mer så.

På väg hem från en helg i Frankrike. Landet som väcker och stillar min hunger efter 10 000-meterskänslan i markbunden version. Med utropstecken! Någon liten svordom också kanske, i alla fall under söndagens Gapen’cimes och hennes 57 km och 3 200 höjdmeter. Den där krampen som hittar till mig ibland, den som snörper ihop insidan av (i det här fallet) vänster lår, helvetets alla kval i koncentrat. Jag försöker luftsparka bort den, stretcha bort den från olika positioner, svära bort den och vädja bort den, dricka och äta bort den. Vi går några ronder och jag segrar i all enkelhet, genom att ta mig i mål. Tidigare samma dag…

Läs rubbet

Gro och glo

Mars rullar och våren lurar någonstans under blankis och grus. Det här är perioden då åtminstone jag blickar storögt in i framtiden. Många roligheter ligger utportionerade från april och framåt. Hållplatserna för 2013…

Signes Trail (5-7 april)

Signes Trail. Årets öppningsnummer i sydfransk värme, i sällskap med en handfull andra svenska löpare.

Kullamannen (11 maj)

Sveriges alla stigfantaster strålar samman för att mangla närmare 50 km i sydsvensk finterräng. Arrangörerna lovar brutal final. Jag ser fram emot att höra Rune Larsson hålla låda kvällen före tävling.

Hammarbybacken 100 (26 maj)

Hammarbybacken 100 är ett hjärnfrånvänt projekt med mervärde. Tänkte dra lite uppmärksamhet åt en verksamhet jag och tre löparvänner slöjdat ihop, genom att bestiga Hammarbybacken 100 gånger inom loppet av 18 timmar. Giv mig styrka.

Ultrachampsaur (7 juli)

Vi är fyra löpare som kommer att träna och leva livets glada under första juliveckan. Kröner det hela med tävlingen Ultrachampsaurs 70 km och 3 300  höjdmeter. En ren hederssak för mig, då jag för tre år sedan blev stående i kramper i bortåt två timmar i det här loppet. Återbetalningstid!

Trail du Tour des Fiz (28 juli)

Det blir långsemester i Frankrike i sommar (tack läraryrket!) och Trail du Tour des Fiz får avrunda bilandet. En bastant liten sak à 61 km och 5 000 höjdmeter, ett sista ”kvalitetspass” innan…

UTMB (30 augusti)

… det så blir dags att bli bokstavslöpare på allvar. Att som frankofil coureur de trail inte ha UTMB (Ultra Trail Mont Blanc) i sitt cv, är förmodligen som att ge ut en skvallertidning utan kungligheter i. Glasklart.

KM Vertical de Fully (19 oktober)

Måste göras. Given resa till Svejtsch för det enkla nöjet att, förmodligen inte springa, men kräla 1,9 km och 1 000 höjdmeter. Mer än femtio procents lutning!

Trail Running i Jbel Sahgro, Marocko (30 nov-7 dec)

Favorit i repris. Den här gången vid reseledarrodret. Kan inte nog rekommendera. Du återvänder hem med allt annat än dussinupplevelser i bagaget. Jag hade till exempel en vacker och rustikt slöjdad pall med mig.

[hr]

Och så något för ögat. Trail Référence, en serie program som gör nerslag i den franska löparmyllan. Trikåmän och kvinnor så som vi vill se dem, ute i vegetationen. Här avsnitt 7.


Trail Référence Episode 7 by MONTAGNETV

Kilian i cyklop, Generation Trail, 18 FEB, 85 poäng

Några feta svallvågor från La Diagonale des Fous (Grand Raid Réunion) och: Snart din du är att jaga startplats.

Den här videon helgonförklarar inte bara Kilian Jornet, den får mig även att längta tillbaka till Réunion och jag skriver det här, jag kommer att ställa mig på startlinjen igen. Karenstiden är över. Naglarna är nästan återställda och kroppen är frikopplad från minnena av den sinnessjuka påfrestningen. Sak vi säga 2016?



Jag har då och då rekommenderat nättidningen Generation Trail och jag gör det igen. På franska, certes, men med bilder, bilder, bilder, för den som inte tragglat språket. I det här numret täcks bland annat just La Diagonale des Fous.

Om du vill knipa en av de cirka 100 startplatser som är vigda för utlänningar (öborna har störst kvot, fransmännen näst störst), så är det den 18 februari du ska hänga på låset. Då, klockan 07:00, öppnar anmälan till Diagonalen (kärt barn). Mer info här.

Från och med i år krävs 85 kvalificeringspoäng för att få anmäla sig. Nu kanske en och annan UTMB-kännare satte youghurten i vrångstrupen, men det handlar inte om alploppets poängräkning, här motsvarar 1 km 1 poäng och 100 höjdmeter motsvarar 1 poäng. Har du gjort en tävling à 50 km 0ch 3000 höjdmeter, har du skaffat dig 80 poäng. De 85 poängen måste du plocka i ett enskilt lopp. Med andra ord, en rätt generös kvalificeringsgräns.

 

Vårresan 2013 – Signes Trail

Följ med till vårvarma Frankrike och riv av en trippel! Den 4 till 8 april är du välkommen att leva det goda löparlivet i sydligt belägna Signes. På programmet: tre dagar, tre olika banor och distanser. Fredagen den 5 april, kvällslopp à 16 km. Lördagen den 6 april, 33 km. Söndagen den 7 april, 22 km. Totalt 69 km för den glupske, men du kan även välja att endast springa en eller två av etapperna. Därutöver, inspirerande umgänge och tillbakalutade dagar.

Ser fram emot att få dela resan med dig!

Deltagare (uppdaterad den 18 feb):

Viktor Winterglöd
Claes Rönnkvist
Fredrik Holmgren
Mattias Gärdsback
Camilla Ringström
Mimmi Kotka
Anna Flodkvist
Emelie Andersen
Tobias Gustavsson

[hr]


Signes-Trail by indyanaJack

[hr]

Boende: Les Soleiades (stugor med dubbelsäng). Boendet ligger 8 km från byn Signes.
Jag har bokat 10 bäddar, varav 1 fortfarande är tillgängliga.
Pris: 1600 kr per person för fyra nätter (frukost inkluderad).

Resa: Flyg till Nice.
För att transporten till Signes ska bli smidig kommer vi färdas i två hyrbilar från Nice. Därför är det följande flyg som gäller för stockholmare (det finns även göteborgsavgångar som tajmar nedanstående flighter bra), flyg ner den 4 april (torsdag), flyg hem den 8 april (måndag):


Aktuellt biljettpris för stockholmsalternativet (2 mars): 3 346 kr.

Hyrbil: 500 kr per person.
Jag är chaufför nummer ett. Vid fler än 7 resenärer krävs ytterligare en chaufför (nämn gärna om du är villig att köra i din anmälan).

Loppet: Anmälan gör du här. På Signes Trails sajt (med tillhörande blogg) kan du hitta övrig info kring loppet. För att delta/få ut nummerlappen måste du kunna uppvisa ett läkarintyg på att du är frisk nog att delta i löpartävlingar.
Pris (startavgift): 70 € för att köra alla tre etapperna.

Övrigt: Jag är ingen officiell researrangör utan en samordnare. Jag kommer att hantera betalningen av boendet och hyrbilar. Du bokar din flygresa och anmäler dig till loppet.

Anmäl dig och reservera din sängplats genom att fylla i formuläret nedan. I meddelandefönstret skriver du ditt telefonnummer. Anmälan är inte bindande på annat sätt än att jag kommer kräva in betalning för boendet i början av februari. Efter att du anmält dig, återkommer jag fortlöpande med all nödvändig detaljinformation, för att vår resa till Signes Trail 2013 ska bli en rakt igenom smidig och behaglig historia.

Det går även bra att ställa frågor via formuläret. Du kanske är intresserad, men behöver ytterligare info innan du bestämmer dig för att pröva lyckan på de franska stigarna.

[hr]

[contact_form email=”viktor.winterglod@gmail.com” subject=”Bonjour Trail: Signes Trail 2013″]

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”recommend” font=”lucida grande”]

 

Man on a mission!

Det var vad en brittisk pensionär, i sällskap av x antal andra brittiska pensionärer på strövtåg längs en av Mälarens strandlinjer, ropade då jag passerade gruppen för andra gången. Den här gången kom jag dem till mötes, med Drottningholms slott i färskt minne och eld i blicken. Det fanns ett stort stänk humor i brittens utrop och för ett ögonblick såg jag mig själv utifrån. En man på uppdrag. Se upp för tusan, här springs det! Det är lätt att hamna i ett tillstånd där endorfinerna, steget och flinet leker ohämmad kull och i såna lägen är man en löpartönt utan varningstext.

Bonjour Trail har legat ostimulerad i ett par två tre veckor, men i kulisserna stökas det runt. Som lärare hälsar jag sommaren med öppen famn och när hösten väl kommer, långt där borta, så väntar en ny tjänst som språklärare. Språket i fråga är lika givet som flyget till Nice på söndag och efter det att eleverna lärt sig uttala trail, med sydfransk accent och precis rätt mängd sportdryck och ost i munnen, så kommer jag på riktigt våga hoppas på Björklunds ”skola i världsklass”. Men höst ô mörknande höst, än ligger du i dvala. Som sagt, Nice och sedan beach 2012 i tre veckor (finns inget som stimulerar lusten att springa mer än strandade dagar i sanden), med en tur och retur till Korsika och Restonica Trail inbokad och insprängd i schemat. Den blir spännande den. Som vanligt har man (tredje person singulärt pre-bortförklaris) tränat precis på gränsen till den mängd som ger självförtroende nog att tro på succékänslor och flyt genom bergen. Senaste femtimmarspasset i Hammarbybacken gav åtminstone 1-0 åt skallen. En bra kvalmatch. Suveräne Dawa Sherpa vann Restonica Trail 2011 på 8 h 26 min! Mitt mål är att inte bli en krampstod i något öde bergspass och resten får bli grädde på moset.

I en bifras som den här, nämner jag gärna att jag och familjen blir stenhamrabor i september (slutet av) och jag välkomnar alla stenhamrare som (mellan inköpen på Konsum och pizza nummer 23 på den lokala) slukar dessa rader, att höra av er med tips om vilka guldstigar jag kan förvänta mig att hitta i trakten

Så vad händer i den franska trailvärlden för tillfället? Det är högtryck helt klart. Årets riktigt stora lopp avlöser varandra under sommaren och arrangörerna har lika bra spinn på verksamheten som svenska jordgubbsförsäljare inför midsommar. I senaste numret av Trails Endurance är det en del fokus på alla de ickefranska löpare som senaste tiden visat såväl framfötter som ryggtavla i olika sydeuropeiska lopp, för att etablera sig som nya stjärnor i den fåra Kilian Jornet plöjt. En våg av unga (dvs < 32 år) superlöpare är i rörelse: Anna FrostDakota Jones, Andy Symonds, Philip Reiter… Svenska Emelie Forsberg har funnit sig fint till rätta i Salomons trailstall och är även hon en löpare att hålla utkik efter framöver. Du kan se henne, Anna Frost, med flera (inklusive hästar i drömsk dimma) i Salomons film på temat lärande.

Avslutar med att uppmärksamma det vi alla lever för att undfly, glömma, fördröja. Döden. Den slog i söndags ned i Kilian Jornets direkta närhet, då hans vän (den trefaldige världsmästaren i skidalpinism) Stéphane Brosse föll från en hängdriva som gav vika (vid Aiguille d’Argentière, 3900m). Kilian Jornet och Stéphane Brosse, samt två andra namnkunniga skidalpinister, Seb Montaz-Rosset och Bastien Fleury, var mitt uppe i ett försök att skida genom Mont Blancmassivet på två dagar, när det oåterkalleliga inträffade. En av alla påminnelser om att våra liv är utmätta. En av alla påminnelser om att inte låta våra drömmar mattas av tidens envetna gång. Jag vet att ni är många därute som lever fullt ut. Fortsätt med det!

Stéphane Brosse blev 40 år.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

 

”Det kändes som om det var jag som sprang!”

Läs rubriken igen efter att du tagit dig igenom det här inlägget och kanske att det bränner till i tårkanalen.

Nästa helg åker jag till Angers, en stad belägen cirka 30 mil sydväst om Paris, för att springa Trail d’Angers. I tävlingen möts asfalt, terräng och ett eller annat marmorgolv. Det sistnämnda underlaget lär dyka upp i loppets senare delar, då banan drar åt urban trail-hållet (det vill säga udda och lite trixigare stadslöpning, med passager genom byggnader i det här fallet). 28 km upptäcksfärd.

Hur roligt det än blir att springa ett nytt lopp, så ligger det stora nöjet i att få springa med deltagare från organisationen Dunes d’Espoir (”Sanddynor av hopp”). De har tolv års erfarenhet av att ge funktionshindrade barn och ungdomar upplevelser deras handikapp i grunden förvägrar dem. Tack vare så kallade joëletter (se video) så tar man sig fram oavsett underlag, oavsett lutning, oavsett distans, så länge det löpande laget (6 personer delar normalt på uppgiften att skjuta på och dra den trimmade ”rullstolen”) är tillräckligt sammansvetsat och uthålligt. Det är inga dåliga strapatser som organisation varit ute på. I tillägg till lite snällare lopp på hemmaplan, hittar man bland annat deltagande i etapploppet Marathon des Sables.

Förutom att delta som dunes d’espoir-löpare, kommer jag att fota en hel del, och efter visst tangenthackande hoppas jag att du ska kunna ta del av äventyret, dels på Bonjour Trail, dels i en löpartidning nära dig. Om jag kan få någon som inte har bena fulla av spring, att glömma just det för några timmar, så kommer det att göra min vår.

”Ce matin, j’étais dans la joëlette, ça allait vite, il y avait du vent, j’avais l’impression que c’était moi qui courait…!”
Julien – Trans-Oasis 2003

[hr]

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Mellanlandning och avstamp

Inspiration kan komma från alla vädersträck och under den gångna veckan var det nordvästliga vindar som satte flinet på kartan. Så sent som i februari la jag in en liten brasklapp och nu är jag elevcertifierad skärmflygare (förmodligen att likna vid en färsk terränglöpare, som med ivrigt fotarbete och en stor portion framåtanda suger åt sig allt ”det nya” har att erbjuda). Efter en vecka i Åre, delad mellan familjen, Lars, Tomas och Patrik, ser jag mig själv tänja på gränserna för framtida naturupplevelser. Från det löpande perspektivet är jag nu för evigt dömd att kasta blickar upp mot skyarnas osynliga stigar. Från tillbakalutad himmelsposition kan jag läsa marken som en vidöppen bok – Begrunda landskapens vida formuleringskonst. Gränslösa möjligheter att må som en prins.

Lars som i Skysport Åre förresten. Tomas som i sidosparkande instruktör. Patrik som i den andra kursdeltagaren. Jag i mitten, under, på flanken, bakom och framför en skärm som hade lika delar egen vilja och en förmåga att ta order (det ryktas om att övning hjälper maktförskjutningen på traven). Jag har nog aldrig tidigare haft lika mycket respekt för närmare trettiotalet kvadratmeter ripstopnylon som när jag i onsdags stod inför mitt livs första skärmflyg (då i form av en så kallad backglidning, lågsniffande flygning utför en mindre slänt). Vid närmare eftertanke har jag aldrig umgåtts med ett så stort stycke nylon förut.

Först under fredagen duggade höjdflygen tätt, de gynnsamma vindarna lät vänta på sig. Fyrahundra fallhöjdsmeter i Tväråvalvet, on repeat. Skoterfärder åter till liften som fartig bonus. Solgass och vyer välsignade av Svenska Turistföreningen. Jag konstaterar entusiastiskt att skärmflygningen seglar högt upp på min lista över potentiella livspassioner.


Lars Hedström instruerar. Patrik Brolin lättar.



Den osökta övergången leder oss till löpningen, som sedan länge fått hjärtat att slå. Vänta, vi släpper inte skärmen helt. Den här också: En trailer inför 2011 års Red Bull X-Alps (en längre film från tävlingen hittar du här). Kan korsbefruktningen bli bättre? Nu ligger ett deltagande sannolikt några tusen flygtimmar bort, men drömmen börjar alltid med en tanke.

[hr]

[hr]

Så. Efter denna utflykt in i luftens värld, vad lurar runt hörnet? En hel del. På fredag öppnar jag dörren för trailbloggande Mikael Björk. Han lämnar Skåne för Stockholm och Salomon, som har vettet att sammankalla ett antal nätskribenter då Salomon Trail Tour ligger för våren. Kan tänkas att vi får klämma på årets utrustningsnyheter, dryfta backträning med en och annan sponslöpare, finna lite gemenskap. På lördag springer jag livet ur mig längs 6 km SpringCross.

Sedan. Trail des Balcons d’Azur, Trail d’Anger, Korsika, AXA Fjällmarathon, Grand Raid des Pyrénées, La Diagonale des Fous, Marocko. Allt mer eller mindre skrivet i sten. Men mer om det senare. Mycket mer.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Troligen mjölksyrans Mekka

Jag har knatat lite i den stockholmska Hammarbybacken den senaste tiden. Specifik träning inför specifika lopp med motlut och medlut som specialitet. Musklerna måste få veta att de lever, att de är skapta för överlevnad i en hård värld där titelspåret stavas ”Är det allt du orkar?” Man blir som plattlandsbo smärtsamt påmind om att man är en plattlandsbo som blir smärtsamt påmind om att man är en plattlandsbo…
Rundgången som Hammarbybackens 85 höjdmeter ger upphov till, alstrar lika delar segervittring och förtvivlan. Eller tvivel snarare. Vilken blir domen i säsongsupptaktens Trail des Balcons d’Azur?

April, april! Du gick på den enkla? Här tvivlas inte. Jag har en tillräckligt stor dos förträngningsmekanismer i jordkällaren för att leva i övertygelsen om att jag kommer äta årets branter likt popcorn en biokväll. Jag skyller givetvis eventuella kramper på Sten Tolgfors. Kanske långsökt, med någon annan än jag måste bära skulden. Känns mänskligast så.

Nån gång ska jag konfrontera backarnas sanna demoner, och de bor utan tvekan i schweiziska Fully. Km Vertical de Fully kan inte vara någonting annat än ren och skär domedag med paradisiska förtecken. För tänk när du segrande faller till marken efter 1,9 km och 1000 höjdmeter – den känslan smäller förmodligen högre än universums alla vapenfabriker.

För övrigt hoppas jag att Micah True aka Caballo Blanco får vila i evig frid, efter att ha funnit den på jorden.

[hr]

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Inga genvägar

Snubblade på ett tips om den här dokumentären. Förutom att filmen är ett personporträtt av irländaren Colm O’Connell, som kom till Kenya 1976 för att undervisa geografi i tre år och som 35 år senare kan blicka tillbaka på ett framgångsrikt liv som coach åt några av landets främsta löpare, så är den en studie i löpningens skönhet. Att denna skönhet växt fram ur fattiga jordbruksområden, till priset av många hoppfulla atleters hårda träning och fåtalets framgång, är något som en medelklassvenne som jag mest konstaterar genom ett ockrafärgat romantiseringsfilter. Jag njuter av att se landskapsbilderna, den asketiska löpartillvaron, barfotabarnens spring längs sandvägarna.

Man on a mission utsågs i Irland till 2011 års bästa sportdokumentär. I tillägg till det jag nämnt om filmen, så söker den svaret på frågan varför. Varför kenyanerna är sådana exceptionella löpare. Alla teorier kring lyckosamt DNA-kodade världsmedborgare får se sig skingrade av förklaringar som rotar sig i traditionen, kulturen, hängivenheten och disciplinen. Det är en bra film. Den får mig att vilja springa snyggt.


Man On A Mission from jamieleedalton on Vimeo.

Så tävlar Dawa Sherpa 2012

En av frontfigurerna inom fransk traillöpning (inte för att han är den främste, utan för att han är den med det uthålligaste leendet), är schweiznepalesen Dawa Sherpa. Den där parentesen om att han inte är den främste vill inte på något sätt antyda att Dawa skulle sakna skärpa. Han är en urstark löpare som kommer till sin fulla rätt ju brantare stigen lutar och har förmodligen fler förstaplaceringar än Himalaya har 8000-meterstoppar (mångdubbelt fler, konstaterar jag vid närmare koll. Här är hans fulla meritlista). Men, Dawa Sherpas aura strålar framförallt från hans ödmjuka framtoning och hans sanna kärlek till traillöpning. Sann, på det där sättet som bara en man som skolats i buddistkloster vid ung ålder, och där ägnat sig åt kampsport och meditation (på det där filmiska sättet man ägnar sig åt kampsport och meditation på, mitt bland världens ståtligaste berg), kan vara. Dawa är liksom turboladdad med ståtligt lugn.

Mer om personen Dawa Sherpa i ett senare inlägg. Det jag främst ville uppmärksamma är hur hans tävlingskalender för 2012 ser ut. Den är mastig. Det som ska tilläggas är att Dawa är känd för att lägga sitt krut på tävlingar, då han som hårt hamrande byggarbetare har dåligt med tid för träning i veckorna. Copy paste någon?

[hr]

Ardéchois 57Km (28 april)
Tiranges 43Km (6 maj)
Transjutrail 73Km (3 juni)
Faverges 42km (10 juni)
Trail des Aravis 80Km (16 juni)
Ultra Trail Puy Mary 105Km (23 juni)
les 2 Alpes 43Km (30 juni)
Restonica 68Km (7 juli)
Ice Trail Tarentaise 65Km (15  juli)
Sky Race Ecrins 45 Km (22  juli)
Via Romana 62Km (29  juli)
XTrail Courchevel 54Km (5 augusti)
Grand Raid des Pyrénées 80Km (25 augusti)
La TDS (30 augusti)
Eco Trail Sommand (16 september)
UTAT 105Km (4 oktober)
Trail des 7 Monts 32 Km (14 oktober)
Templiers 72 eller 38 Km (27 oktober)

Källa: Trails Endurance Mag

[hr]

Och så ett utdrag ur dokumentärfilmen Les 5 vies de Dachiri Dawa Sherpa, som finns att köpa på DVD här.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]