Video

3 + 1

Min röda lina rakt in i salomonnästet, den gode Erik Ahlström, langar några videotips med rötterna i 2011. Balsam för ögonen och så långt från stockholmstrottoarernas isterror man kan komma (för oss som lever den verkligheten). Den sanne frankofilen kräver givetvis balans i inlägget, varför jag kastar in ytterligare ett klipp, utan extra kostnad.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Grand Ouest – Om kusten själv får välja

När man tänker på traillöpning i Frankrike (vilket jag utgår från att den genomsnittlige svensken gör åtminstone en gång i sitt liv, allt annat vore ett fall för Socialstyrelsen), så är det lätt att tankarna kretsar kring Alperna. Lopp som UTMB och Marathon du Mont Blanc lägger gärna beslag på associationerna. De höga bergen, de djupa dalarna. Men vem tänker på kusterna? Knappt jag. Det blir ett litet trendbrott i samband med vårens Trail des Balcons d’Azur, 33 eller 52 km längs Medelhavets blå. En bit upp i Esterelmassivet förvisso, men med blicklängds avstånd till plurret.

Riktigt vacker kust hittar du för övrigt i Bretagne, eller mer generellt i det område som klumpats ihop som Grand Ouest (Stora Västern). Inte för att jag sett den med egna ögon, har aldrig varit i Bretagne, men MacBook Travels 2D-besök funkar tills vidare. En hel del lopp florerar i dessa nordvästliga trakter och det tar den (breddat) lokalpatriotiska sajten yanoo.net fasta på. I tävlingskalendern kryllar det av aktivitet. Nu går ju inte alla tävlingar med ena foten i Atlanten, men här är i alla fall några med vattenvittring: Raid Golfe du Morbihan, Roscoff to Roscoff, Trail du Bout du Monde, La Translandunvezienne, Belle Ile en Trail. Den sistnämnda vet du att du vill göra så snart du låter videon rulla. Tycker den känns väldigt mycket 2013. Så får det bli. Så måste det bli.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Tillbaka till framtiden

Get ready for 2011! Upptäcker sent om sider The North Face videoserie med Seb Chaigneau i programledarroll, tack vare ett tips från Bonjour Trail-vännen Roland. Tack! 12 avsnitt inspirationsmaterial i väntan på 2012 års klipp. I din ruta såväl som i ditt steg.

[hr]

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Fint filmad trailsnajdare in action

Man blir liksom inte mätt på sånt här. Emmanuel Gault springer vackert och blir ett med naturen 56 sekunder in i filmen. Verkar lyssna till en inre röst som väser ”du har dom sjuuuukaste vader en stig har skådat”.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Skånes finest

Vi firar jul i Skanör sedan ett antal år tillbaka. Min fru kommer därifrån. De klappar under granen som når fram till mig kan sällan mäta sig med den gåva som havet karvat fram. Kustlinjen. Löpning på och längs stränderna i Skanör och Falsterbo är vad legorymdfarkosten är för vår 4-åring. Landskapet lägger grunden för en mental byggsats. Vinden. Ljuset. Vågorna. Lastfartygen: miniatyrer vid horisonten. Sanden. Sjögräset. Stenarna. Fyren. Ljuden. Tystnaden. De fogas samman till något som tar plats i bröstet, sätter signalsubstanser i rörelse och sprider en värme som tids nog når hela vägen ut till de frusna fingrarna.

Om man befinner sig vid Sveriges sydvästligaste spets, då har man Måkläppen för sina fötter. En förlängning av Falsterbonäset. Naturreservatet är grå- och knubbsälarnas favorithäng, diverse sjöfåglars start- och landningsbana, men framför allt, det saliga flinets plats på jorden. Förbjuden mark mellan februari och oktober. Förlovad mark när glöggen sjuder som mest. Jag skriver från soffan i Stockholm, två dagar efter den andra vändan ut på sandrevet som från flygfotoperspektiv är att likna vid ett stort G. Vinden stötte hårt på väg ut. Morgon. Jag var ensam på jorden. Det var strax innan jag nådde Måkläppens ände där femtiotalet sälar guppade i grupp. Ett fantastiskt möte. Jag sätter mig ner tio meter från vattnet och rör mig inte under fem minuter. Det gör sälarna. De närmar sig och snart skiljer bara tjugofem meter mellan mig och de nyfikna ögonen. Blåsten tvingar mig till slut till rörelse. Jag ställer mig upp och vattnet skummar vitt när de glänsande kropparna rycker till av flyktimpuls. På vägen hem surfar jag på upprymdhet, låter benen springa precis så fort de vill.


Några dagar tidigare. Samma plats, men nu i skenet av en dalande sol, någonstans bakom molnen. Flankerad av tre svågrar och en av deras kusiner. Videokamera i pannan. Extraloveable med Prince slaktar effektivt alla spår av naturljud, men sätter musik till känslan av löpglädje när den är som sydsvenskast.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Killen kirrar Kilians killer clips

Sex laskar i.

Sébastien Montaz-Rosset heter fransmannen som levererar visuellt plockgodis för webben. För finsmakare om jag får be, inga 3:90 kr/hg här inte, gelatin och tjafs. Alltså, inte tuggsnobb eller så. Det kan ju vara smaskens också, att bara ladda en näve med surt och salt och pressa in i munnen ogh baroh äöta, dä likxomsh goooooothju. Kan någon torka saliven från min haka. Tack.

”I grew up in the French Alps, and have spent most of my life playing and working in the mountains.” Räcker väl som bakgrundsbeskrivning?

”Passion, curiosity and patience are as valuable & useful tools as the cameras I film with. I like to find ways to get a reaction from the audience, and to challenge people’s perceptions in whatever way I can.” Räcker väl som programförklaring?

Sebs (får jag kalla dig Seb?) filmer löpeldar sin väg runt världens outdoorbloggar, facebookflöden et j’en passe. Och visst, det är grymt tacksamt att kunna fronta några snygga klipp en måndagskväll, istället för att behöva lägga ut en bild på de korv- och rislämningar som pryder köksgolvet. Courtesy of två gånger under 115 cm. Jamen man vet ju inte. Den dagen kanske kommer då allt trailigt är sagt, gjort och beskådat, då endast något så vardagligt som matrester kan generera nyhetsvärde. Nej, det är inte realistiskt, men en tanke. En annan: Glöm inte de där julklapparna som verkligen måste inhandlas. Jag slår mig för min moraliskt högoktaniga själ och förtränger att jag för bara en månad sedan lade 5 laxar i en wiggle-ask, utan så mycket som en flyktig tanke på de inte lika lyckligt lottade. Men, nu är jag en solidarisk gest rikare och kan jag få en eller annan medmänniska att köpa 600 påsar vätskeersättning (eller en fyrhjulsdriven jeep om du sitter på cashen), så, Unicef ske pris!

Filmer var det. Den här går väl kanske hetast för tillfället:

Sen har vi givetvis hela serien av slicka slow motion-svep över Kilian Jornets framfart och dem hittar du här.

Och här Topher Gaylord i chamonixtrakter:

Nu blev jag sugen på pulverfyllda grodor.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Anmälningsrace mot deltagarmax

Om du har fluktat på Trail du Lac d’Annecy och tänkt att du kanske… Sluta då vela och kasta genast in din anmälan! Intresset för den andra upplagan av tävlingen (två huvuddistanser: 84 och 34 km) är enormt och åtta dagar efter att anmälan öppnat är läget detta:

Tecnica Maxi Race, 84 km: 917 anmälda av 1000 startplatser.
Marathon Race, 34 km: 452 anmälda av 700 startplatser.

Enligt statistiken 1 dansk, 2 finländare och Bellman. Nej, men 1 svensk.

Här har du 25 skäl per sekund att fylla ut den nordiska kvoten.

[hr]


Over Element N°27 Juin 2011 by OverElement

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Trail des Aiguilles Rouge 2011 – Filmen

Kan lika gärna avslöja vem skurken är redan nu – batteriet. Hela den där sista scenen där hjälten står och håller om kvinnan han räddat från dödens käftar (…enough C4 to blow ’em mothafuckas into…), alla polisbilar och ambulanser runt omkring med saftblandarna i rotation, och kameran som lättar och ger oss fågelperspektivet av det som snart är eftertexter, just efter det att hjälten dragit en skön oneliner och jag ler lite för den var så inte-mitt-i och jag går och slänger den tomma godispåsen i sopkorgen innan jag borstar tänderna med halvslutna ögon och jag vet att jag kommer straffas i morgon bitti, för barnen ger blanka morgonstunden i om deras pappa såg en ostig actionrulle med långa reklaminslag (och känner ånger) eller inte…
Målgången stekt. Liksom den långa utdragna stridsscenen med 1500 negativa fallhöjdsmeter som tog 7 underbara, men smärtsamma kilometer av mitt liv. Men vägen är ju målet, tror jag att jag läst i Amelia, eller nej det var ”tappa förståndet på 5 veckor”.

I alla fall, glad att du tog dig tid att läsa världens längsta introduktion till det som fastnade på minneskortet då jag sprang Trail des Aiguilles Rouges den 25 september. Och du, filmen kommer helt utan reklam, även om den tajta snygga tröjan från Houdini som jag färdas i har silkeskänsla, är snabbtorkande och spöar mängder av konkurrenter tous les jours. Synd att detsamma inte gäller mig.

Uppdatering (11 aug, 2015): Vilka piller hade jag knaprat innan jag skrev ovanstående? Fattar ingenting… Om du som läsare inte heller gör det, så är du i gott sällskap. /Viktor


Dårarnas diagonal

La Diagonale des Fous är alternativnamnet på le Grand Raid Réunion och i morgon är det tokdags. Tropiska skogar och vulkanisk terräng, bendräpande underlag och vyernas vyer, öbornas varma välkomnande och den löpande förbrödringen. Jag har inte varit där, men har sett tillräckligt många bilder och filmklipp, läst tillräckligt många skildringar av loppet, för att kunna fastna i ett skönt tillstånd mellan min dröm och deltagarnas verklighet. En verklighet som inramas av 162 km och 9643 höjdmeter. Rien que ça! La Diagonale des Fous går alltså på ön la Réunion, ett franskt departement (”bortom haven”, jmf ”Département d’Outre-Mer”), beläget öster om Madagaskar. Starten är satt till 22:00 i morgon torsdag den 13 oktober. Deltagarantalet ligger på drygt 2500 löpare. Fjolårets upplaga vanns av mutanten Kilian Jornet på tiden 23 h 17 min och han hade då 1 h 20 min till godo på tvåan Antoine Guillon. Antoine tillhör en av årets favoriter, liksom årets UTMB-trea Seb Chaigneau. 2010 års damvinnare var Marcelle Puy. En av årets lågoddsare till segern heter Cathy Dubois. Maxtiden för att ta sig igenom äventyret är 66 timmar.

Fyra svenskar har den äran. Glädje och lycka åt er! Avund, javisst! 2012…

En film:

La Diagonale des Fous 2010 (Grand Raid) by y7an

Och en till på den här länken.

Naken hjälte gör Gröndal

Ok, väldigt mycket Expressen/Aftonbladet över den där rubriksättningen. ”Är du inte sugen på en så’n här?” frågade Jim på Funbeat för någon månad sedan. Skönt med nätet ändå. Klick, klick, klick. Vänta en vecka. En pryl rikare och en vidsträckt och högupplöst horisont av möjligheter att fånga dagen, för att sen stycka upp den och presentera de delar som känns mest minnesvärda.
Kameran GoPro HD Naked Hero har blivit en storsäljare bland alla världens actionsportaktiva. Och varför skulle inte vi löpare få vara med på ett hörn? Svårt att battla i coolhet med base jumpers, surfare och andra spektakuläriteter, men då får man ta till tjuvknep. Min taktik för att få dig att vilja se hela 8 minuter av löpning från trailoasen Gröndal, är att presentera en film som svänger med musiken. Sen kan jag ju inte slänga på vilken burksörja som helst, utan hårt ska det vara. Ett rallarsvingande beat och MC:s som spottar attityd hela vägen genom skärmen, där textrader som ”Why you think, mo’fuckers nick-named me, Cook Coke shit. Should’ve been called armed robbery, extorsion or maybe grand larceny…” känns lika självklara som karaokekvällar på den lokala pizzerian. Blir lite skön soul signerad Samuel Ljungblahd också. Sveriges bästa sångare inom genren?

Press play on tape! Kameran tar jag med till Frankrike på fredag, och när oktober gör sin tjugohundraelfte återkomst så landar materialet från kommande söndags Trail des Aiguilles Rouges här på Bonjour Trail. På återseende alltså!

P.S. Beklagar överdriven vinjettering, men jag orkar inte släpa filmen genom renderingsträsket en gång till. D.S.

[hr]

Snöroninflammation

”Jag vill inte skrämma dig, men här är ett litet utdrag från den lokala väderrapporten”, skriver Yannick och länkar till följande bild:

Några timmar senare börjar dottern ta sig för örat och skriker sig hela vägen till kollaps och sömn. Samlas månne mörkrets krafter inför ett förgörande anfall mot jordens terränggående löpare? Eller är det bara en signal om att laggen ska med? Jag har givetvis konsulterat de rättmätiga vädergudarna på klart.se och yr.no, och de lovar bot och bättring från chamonixvädret. Stigande temperaturer ska fördriva det vita, men lagom till söndag kan det bli tal om ny nederbörd, då i form av regn. Hur mycket bryr jag mig egentligen? Inte särskilt mycket faktiskt. Runt vår jord lider människor svårare umbäranden än att behöva klä på sig lite.

Vet inte vad du har för förhållande till Chaka Khans musik (om något), men när jag hörde henne för första gången 1984, så var det kärlek vid första mötet. Min 9-åriga själ absorberade hennes låtar till den grad att jag nu, tjugosju år senare, ser delar av min uppväxttid (uteslutande de ljusa) i Bredäng (Stockholm) passera i revy, bara jag sluter ögonen till någon av låtarna från skivan I feel for you. Hävdar att balladen Through the fire är en av världens bästa låtar, tills motsatsen är bevisad. Sliskig ballad i vissa förtappade lyssnares öron, men en het kandidat till begravningsmusik för egen del, den dagen jag gjort min beskärda del av höjdmetrar. Chaka får runda av senkvällens inlägg, med en förhoppning om att hennes varma stämma ska nå hela vägen till Chamonix.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Från Roger till Yannick


Bild från tidigare upplaga (2009), med fantomerna Rikard Seger (KOT) och Daniel Hansson (FJS). Originalpubliceringen av bilden hittar du här.

Rogers Bergstävling gick igår. En riktig liten pärla bland stockholmstävlingar, arrangerad av SLDK (Stockholm Långdistansklubb). Det är gratis, det är intimt, det är så in i djupaste sopberget Hammarbybacken jobbigt. Cirka 10,5 km och +/-500 höjdmeter, fördelade över 5 stycken 2-kilometersloopar och en sjätte sista evighetslång bestigning mot toppen och målgången. Allt som krävs för deltagande är din närvaro och en överbliven nummerlapp från något tidigare lopp du gjort. Vi var rekordmånga som slöt upp igår, runt femtiotalet löpare.

18:30. Vi står uppställda på bred front vid backens bas, likt en trikåhär redo för attack. ”Ok, då räknar vi ner då. Tre, två, ett…” Inget pang. Eventuellt ekot av någon glassbil som annonserar sin närvaro i kvarteren kring Hammarby Sjöstad. Vi sätter iväg. I frånvaron av de riktigt överjävliga backfantomerna, så passerar jag toppen som trea. Håller aldrig, tänker jag. Rätt tänkt. Blir vid den andra bestigningen passerad av två tre löpare och det är ju helt i sin ordning. Jag är förvånad att det inte är fler, snabb som jag är att misstro min egen kapacitet. Alla andra ser ju alltid så fruktansvärt vassa ut (håll upp en hand, ni som aldrig känt precis samma sak i tävlingssammanhang). Jag låser autopiloten i runt runt-läge. Smackar på utför och på flacken, uthärdar uppför. 48 minuter och 47 sekunder senare faller min utmattade kropp till marken. Ett nytt personbästa och en sjätteplats i herrklassen! Blåsten sveper hårt över toppen. Jag reser mig och hejar in andra löpare i mål. Swedish Trailrunner-Fredrik, min högt värderade vän, gör en stark insats och toppar ut efter 52 och några. UTMB-Camilla (här langar vi epitet till höger och vänster) springer i mål på goda 59:35, trots skogsbesök, trots monsterloppet i färskt muskelminne.

Nu återstår en dryg vecka innan jag flyger ner till Chamonix och boendebasen i Saint-Gervais-les-Bains. Åter till blåbärens paradis! La Montagn’hard lämnade en ljuv eftersmak och vad ska vi kalla kommande lopp? En liten dessert kanske. Trail des Aiguilles Rouges, 50 km, 4000 höjdmeter, går söndagen den 25 september. Som seden bjuder när man ska upp och harva bland bergen så sker starten tidigt, klockan 04:30. Min franske trailkompis Yannick (med familj) välkomnar lika generöst som i somras. Den här gången ska vi till och med delta i samma lopp. Hur kul som helst! En säsongsavslutning i den högre glädjedivisionen. Förhoppningsvis utan snö.

[hr]

Trail des aiguilles Rouges (3/6) from jean-marie godart on Vimeo.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”recommend” font=”lucida grande”]

Har du någonsin fällt en tår till Extreme Home Makeover?

Ni vet hur de lägger upp det. En familj som har bott i ett ruckel så länge att de glömt hur bra platta tv-apparater gör sig i varje rum. Till råga på allt förlorade pappan ett ben när han jagade talibaner och sonen fick blyförgiftning av alla långa träningspass med den lokala automatgevärsskytteklubben. Det sista ordet kunde inte den dyslektiska dottern läsa och mamman håller ridskola för kvarterets fattiga barn, men har inte råd att köpa foder längre.

Jag faller dit varje gång jag ser program som de här. Sväljer hårt för att inte översalta kvällsmackan och ser dimman glida in i vardagsrummet.

Videon nedan serverar inga pånyttföda fulhusägare, men väl en musikfond som får topplöparnas trailfilosofiska one-liners att gå rakt in i hjärtat. Kilians brutna engelska känns som genuint bruten engelska. Och en så’n skänker djup åt visdomsorden. Sköna amerikaner i gräset mellan woods och stockar. Snygga krispiga bilder av stora berg och små löpare. Messias återkomst och målgång som final. Watch it and weep!

[hr]

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”false” verb=”recommend” font=”lucida grande”]

Samtidigt i Pyrénéerna

Strålkastarljuset faller tungt över Chamonix den kommande helgen, även om det trailas stort på andra håll i världen också. Fredag till söndag är det Trailer Trucking Festival på Mantorp Park. ”Stora maskiner…”, utbrister alla bolibompatittare med självaktning. Ok, jag plockade evenemanget helt slumpmässigt från google-etern. Men respekt till alla som trailar! Oavsett klädsel och redskap. Jeans går nog bort lika mycket inom terränglöpning som tajts och funktionströjor lär göra under Nordic Trophy – ”tävlingen för snygga lastbilar från hela Norden och övriga Europa”. Och medan grabbarna vid rattarna trampar hem feta pokaler, får löpande snubbar och snubbor i Chamonix hålla tillgodo med lår som ber om nåd och en fleeceväst väntande vid målgång. Alla vinnare inom sin nördnisch!

Åter till Cham’ (Frankrike är världsmästare på att i vardagstalet klippa av ord på mitten, blir ett skönt sväng i satsmelodin). UTMB (Ultra-Trail du Mont-Blanc) har etablerat sig som en fixstjärna i tävlingskalendern. Arrangörerna vet att de har lyckats då var och vartannat halvlångt lopp under året skyltar med att det är värt x antal kvalificeringspoäng till bjässen UTMB. En referens, en dröm och en att-göra-tävling för de flesta ”där ute”. Många känner sig kallade, men startplatserna är begränsade. Men bryt inte ihop om chansen flyr dig, lyft blicken och skåda ljuset i väster i stället.

Fjärde upplagan av Grand Raid des Pyrénées (GRP) går, liksom UTMB, nu i helgen. 160 km långt med 9600 höjdmeter att ära. 850 löpare har löst biljett. Till skillnad från UTMB behövs det inga kvalificeringspoäng för att få starta i GRP, men arrangörerna trycker givetvis hårt på att du måste komma förberedd till Vielle Aure. Jag hittar fyra danskar och en svensk i startlistan. Andreas Strand, tävlande för IKSU Multisport. Lycka till Andreas! Videon nedan får sammanfatta loppets själ. Jag kan bara konstatera att det finns ytterligare ett, bland redan hundra skäl, att fara söderut. Alltmedan däcken tjuter i Mantorp.


Sveriges laguppställning inför UTMB

Det drar ihop sig. Om en vecka går startskottet för, ska vi kalla det Trail-OS. Ultra Trail Mont Blanc samlar 55 nationer. Från Solens rike, via Regnets och dimmornas ö, till Argentinas vindpinade kuster. Och så har vi ju 10 starka representanter från Sverige.

Hoppas att ingen av deltagarna känner sig alltför uthängd, men här kommer en liten kartläggning.

Tor Almgren, en stark löpare från FK Studenterna som sprungit UTMB vid ett flertal tillfällen förut. En så kallad räv. Har placerat sig i trakterna kring topp 50 flera gånger. Läs hans referat från 2009 års upplaga här.

Jerry Bärnsten och Erik Jurander bloggar om traillöpning på trailrunner.se (Swedish Trail Running) och har båda ett stort antal långlopp på sina CV:n.

Tobias Bonnedahl har varit i Chamonix och sprungit förut. Förra året startade han i Sur les Traces des Ducs de Savoie, 111 km och 7000 D+. Ett lopp som står på ”UTMB-menyn” och som liksom fjolårets UTMB bröts på grund av dåliga väderförhållanden. Han fullföljde dock det alternativ-UTMB som erbjöds. Han har tidigare även gjort två starter i CCC och en start i UTMB.

Niklas Grip är enligt sitt funbeatmotto ”lika delar Duracellkanin och Skalman”. Med en träningskalender som får de mest hängivna att sätta sportdrycken i vrångstrupen, tror jag att UTMB blir en promenadseger för lulebon.

Med sina sex starter och fyra målgångar lär Per-Erik Larsson tillhöra en av de mer rutinerade svenskarna. Snart med en sjunde erfarenhet i bagaget?

Sandra Lundqvist gör sin första start och skriver om sitt löpande liv på Sandra springer vidare. Hon har redan rejält insprungna ultraben med bland annat två TEC 100 miles på meritlistan. Förra året med den fantastiska sluttiden 18 h 33 min!

Håkan Persson som i UTMB:s resultatrullor går under täckmanteln Hakan Parsson besöker Chamonix för fjärde gången, i alla fall med nummerlapp i sikte. Han har tidigare gjort ett CCC och ett UTMB, samt förra årets förkortade variant.

Camilla Ringström är tidningen Outsides bloggare i ämnet ultralöpning och du kan läsa om hennes framfart här. Hon skriver ofta och medryckande om livet som inbiten trail- och ultralöpningsfantast.

Johan Wagner skriver om sin passion för löpning (som föddes ur en utmaning) på Kutar – Tankar om träning och uthållighet.

Som om inte denna blågula UTMB-trupp vore nog, så hittar vi ytterligare sex svenskar och två danskar (alla under svensk nationalitetsflagg) som ställer sig på startlinjen till UTMB:s systerlopp CCC och TDS. Rejäla pjäser som för många fungerar som inkörsportar till det förföriskt vackra monstret UTMB. Fortfarande att göra och uppleva för egen del.

Vad återstår? Inte mer än att hälsa alla arton lycka till!