Gapen’cimes 2013
Sitter och gluggar ut från 10 000 meter och det är då det slår mig: Jag och större delen av de övriga i kabinen också skulle jag tro, är komplett avtrubbade. För vi är upptagna med att glo i tidningar, titta in i skärmar, sitta och snacka, tugga miniatyrmat, eller rent utav sluta ögonen. Samtidigt som miraklet pågår. Vi flyger! Jag manar fram känslan av att för första gången i mänsklighetens historia göra fåglar sällskap. (Hur högt flyger fåglar förresten?) Pressar pannan mot rutan och ser molnen längre ner bilda ett glaciärliknande täcke som sträcker sig mot horisonten. Solens ljus är fantastiskt och faller in från sidan, framhäver vecken och bulligheten i allt det vita. Jag fastnar så, stirrar och tänker: det här är så jävla coolt! Fast utan svordom och utropstecken egentligen. Kanske tänker jag inte ens. Stirrar och känner. Mer så.
På väg hem från en helg i Frankrike. Landet som väcker och stillar min hunger efter 10 000-meterskänslan i markbunden version. Med utropstecken! Någon liten svordom också kanske, i alla fall under söndagens Gapen’cimes och hennes 57 km och 3 200 höjdmeter. Den där krampen som hittar till mig ibland, den som snörper ihop insidan av (i det här fallet) vänster lår, helvetets alla kval i koncentrat. Jag försöker luftsparka bort den, stretcha bort den från olika positioner, svära bort den och vädja bort den, dricka och äta bort den. Vi går några ronder och jag segrar i all enkelhet, genom att ta mig i mål. Tidigare samma dag…
6 oktober, 06.30, centrala Gap. Bor hos paret Mika och Adèle under helgen (båda två riktigt duktiga löpare) och Mika guidar mig från deras hus till starten. Gatlyktor i mörkret och inte en själ innan vi hittar hela vägen fram. Min vana trogen ser jag till att anlända med minimal marginal. Två minuter, ropar speakern och jag ställer mig i fållan. Springer som siste löpare under startbågen. Ingen stress.
Mer drag föröver. Gapen’cimes står värd för franska mästerskapen i traillöpning. Det är första gången man har ett franskt mästerskap som avgörs i en enda tävling. Tidigare har det efter en lång serie tävlingar krönts en mästare och en mästarinna över såväl kort som lång bana. Men 2013 kommer alltså med nyordning. Tidningen Trails Endurance Mag är på plats och fångar både tätlöparna och omgivningarna i 25 bilder per sekund.
Från att springa avvaktande gör jag ändå en ansats till att ösa på lite och öset i trolig kombination med ett par ben som inte riktigt återhämtat sig från UTMB, ger till slut krampbesvären. Kunde inte valt en bättre plats, dag och miljö för påtvingade pauser. Banan är varierad och vyerna rika. Bilderna får säga sitt.
Helgen i Provence använde jag för övrigt som språngbräda inför Kullamannen 2014. Spred flyers och snackade svensk traillöpning med alla jag kom åt under nummerlappsutdelningen. Ibland rätt långa samtal. Någon som jobbat en period i Sverige, någon som har ett barn som vill hit och studera, många som är nyfikna i allmänhet. Så mina förhoppningar är rätt stora inför målet att locka hit tio glada som jag och Mikael Björk (stigarna.se) kan lotsa genom långhelgen, 28 maj till 1 juni.
Härnäst, KM Vertical de Fully. Länge sedan jag såg fram emot något så mycket. 1000 höjdmeter, på 1 920 meter. Lekstuga och slakthus i ett. Vi är tio löpare och en fotograf som drar till Schweiz nästa helg, ett följe som lovar gott sällskap och innehållsrika dagar.
Resultat: Gapen’cimes 57 km (574 startande)
Och det där valde jag bort… jag är inte klok.
Jag får nog hänga med en sväng till Frankrike 2014, tror jag.
Bra självinsikt där!
Många godbitar kommer serveras under 2014.
Tjena, fantastiska bilder.
En fråga bara; var det lika utsatt i verkligheten för på några bilder såg det verkligen ut som stup 30 cm bort från löpslingan…
Hej! Det var verkligen extremt luftigt på sina ställen, även om bilderna ger mer dramatik än vad man upplevde på plats. Men helt klart inte läge att snubbla i passagen som går mer eller mindre ”i klippan”.
Som vanligt ett nöje att läsa dina välskrivna texter Viktor, och läckra bilder!
Längtan efter efter Franrike och trail löpning blev plötsligen påtaglig.
Du får hålla till godo med Sydamerika så länge! Jag har många schysta grejer i laddröret inför traillöpningens storhetsår 2014 och hoppas att du ska ha möjlighet att haka på till någon av destinationerna.
Ord är egentligen överflödiga. Jag skriver det här bara för att du ska veta att jag har läst. Du fattar själv vad det betyder…
Förstår helt och hållet! Har man dessutom erfarenhet av att springa i liknande miljöer, så suger bilderna lätt tag i en.
Som alltid, fantastiska bilder på finaste Frankrike!! Har abstinens…
Jag vill vara med på fransklägret i Skåne, kan man vara det om man lovar att dricka kaffe i musliskålen och äta nutella som det mest självklara frukostmålet? Lovar att sköta mig!!!
Lätt att du ska komma och gaffla i dagarna fyra om att allt är bättre i Nya Zeeland! Kraftig rabatt utlovas, du är ett dragplåster och kommer vara det odiskutabla huvudnumret varje kväll då du omväxlande dansar till ”Alors on danse” endast iförd Hoka-skor och splits och gråter ut över det Réunion-trauma du aldrig lär bli kvitt.
Välkommen hem Fredrik! I förskott.