Gapen’cimes 2013

Gapen'cimes 2013 - 3
Sitter och gluggar ut från 10 000 meter och det är då det slår mig: Jag och större delen av de övriga i kabinen också skulle jag tro, är komplett avtrubbade. För vi är upptagna med att glo i tidningar, titta in i skärmar, sitta och snacka, tugga miniatyrmat, eller rent utav sluta ögonen. Samtidigt som miraklet pågår. Vi flyger! Jag manar fram känslan av att för första gången i mänsklighetens historia göra fåglar sällskap. (Hur högt flyger fåglar förresten?) Pressar pannan mot rutan och ser molnen längre ner bilda ett glaciärliknande täcke som sträcker sig mot horisonten. Solens ljus är fantastiskt och faller in från sidan, framhäver vecken och bulligheten i allt det vita. Jag fastnar så, stirrar och tänker: det här är så jävla coolt! Fast utan svordom och utropstecken egentligen. Kanske tänker jag inte ens. Stirrar och känner. Mer så.

På väg hem från en helg i Frankrike. Landet som väcker och stillar min hunger efter 10 000-meterskänslan i markbunden version. Med utropstecken! Någon liten svordom också kanske, i alla fall under söndagens Gapen’cimes och hennes 57 km och 3 200 höjdmeter. Den där krampen som hittar till mig ibland, den som snörper ihop insidan av (i det här fallet) vänster lår, helvetets alla kval i koncentrat. Jag försöker luftsparka bort den, stretcha bort den från olika positioner, svära bort den och vädja bort den, dricka och äta bort den. Vi går några ronder och jag segrar i all enkelhet, genom att ta mig i mål. Tidigare samma dag…

6 oktober, 06.30, centrala Gap. Bor hos paret Mika och Adèle under helgen (båda två riktigt duktiga löpare) och Mika guidar mig från deras hus till starten. Gatlyktor i mörkret och inte en själ innan vi hittar hela vägen fram. Min vana trogen ser jag till att anlända med minimal marginal. Två minuter, ropar speakern och jag ställer mig i fållan. Springer som siste löpare under startbågen. Ingen stress.

Mer drag föröver. Gapen’cimes står värd för franska mästerskapen i traillöpning. Det är första gången man har ett franskt mästerskap som avgörs i en enda tävling. Tidigare har det efter en lång serie tävlingar krönts en mästare och en mästarinna över såväl kort som lång bana. Men 2013 kommer alltså med nyordning. Tidningen Trails Endurance Mag är på plats och fångar både tätlöparna och omgivningarna i 25 bilder per sekund.



Från att springa avvaktande gör jag ändå en ansats till att ösa på lite och öset i trolig kombination med ett par ben som inte riktigt återhämtat sig från UTMB, ger till slut krampbesvären. Kunde inte valt en bättre plats, dag och miljö för påtvingade pauser. Banan är varierad och vyerna rika. Bilderna får säga sitt.

Helgen i Provence använde jag för övrigt som språngbräda inför Kullamannen 2014. Spred flyers och snackade svensk traillöpning med alla jag kom åt under nummerlappsutdelningen. Ibland rätt långa samtal. Någon som jobbat en period i Sverige, någon som har ett barn som vill hit och studera, många som är nyfikna i allmänhet. Så mina förhoppningar är rätt stora inför målet att locka hit tio glada som jag och Mikael Björk (stigarna.se) kan lotsa genom långhelgen, 28 maj till 1 juni.

Härnäst, KM Vertical de Fully. Länge sedan jag såg fram emot något så mycket. 1000 höjdmeter, på 1 920 meter. Lekstuga och slakthus i ett. Vi är tio löpare och en fotograf som drar till Schweiz nästa helg, ett följe som lovar gott sällskap och innehållsrika dagar.

Resultat: Gapen’cimes 57 km (574 startande)

 

 

Kommentera

kommentarer