Dunes d'Espoir

Att springa från likgiltigheten

Bilder, och nu ord. I våras sprang jag loppet Angers Trail med organisationen Dunes d’espoir. Det resulterade i ett reportage som hittas i septembernumret av Runner’s World och nu även på Bonjour Trail. Som ren bonus hittar du även tre andra löparäventyr, skrivna av Anders Burman, Patrik Brännberg, Elin Fjellström, i pedeäffen här nedan.


 

 

Dunes d’Espoir – Angers Trails 2012

Angers Trails, 28 km, i sällskap med Dunes d’Espoir och stjärnorna Camille och Elsa. Söndagen den 27 maj 2012.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

”Det kändes som om det var jag som sprang!”

Läs rubriken igen efter att du tagit dig igenom det här inlägget och kanske att det bränner till i tårkanalen.

Nästa helg åker jag till Angers, en stad belägen cirka 30 mil sydväst om Paris, för att springa Trail d’Angers. I tävlingen möts asfalt, terräng och ett eller annat marmorgolv. Det sistnämnda underlaget lär dyka upp i loppets senare delar, då banan drar åt urban trail-hållet (det vill säga udda och lite trixigare stadslöpning, med passager genom byggnader i det här fallet). 28 km upptäcksfärd.

Hur roligt det än blir att springa ett nytt lopp, så ligger det stora nöjet i att få springa med deltagare från organisationen Dunes d’Espoir (”Sanddynor av hopp”). De har tolv års erfarenhet av att ge funktionshindrade barn och ungdomar upplevelser deras handikapp i grunden förvägrar dem. Tack vare så kallade joëletter (se video) så tar man sig fram oavsett underlag, oavsett lutning, oavsett distans, så länge det löpande laget (6 personer delar normalt på uppgiften att skjuta på och dra den trimmade ”rullstolen”) är tillräckligt sammansvetsat och uthålligt. Det är inga dåliga strapatser som organisation varit ute på. I tillägg till lite snällare lopp på hemmaplan, hittar man bland annat deltagande i etapploppet Marathon des Sables.

Förutom att delta som dunes d’espoir-löpare, kommer jag att fota en hel del, och efter visst tangenthackande hoppas jag att du ska kunna ta del av äventyret, dels på Bonjour Trail, dels i en löpartidning nära dig. Om jag kan få någon som inte har bena fulla av spring, att glömma just det för några timmar, så kommer det att göra min vår.

”Ce matin, j’étais dans la joëlette, ça allait vite, il y avait du vent, j’avais l’impression que c’était moi qui courait…!”
Julien – Trans-Oasis 2003

[hr]

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]