Sydfrankrike

Trail des Balcons d’Azur 2012

Frankrike våren 2012? Några nappar, fler följer, snön kommer och går. Frukost med halvöppna ögon och Fredrik i taxin som väntar på vändplanen. Bromma flygplats, Roger och Eva dyker upp. Cabin crew, disarm slides, crosscheck and report please. De olika trädarterna växer i symmetriska dungar noterar jag när flight SN2310 siktar Bryssels landningsraka. Tidig lunch på Quick – Tja Kristian!  – och upp igen. Hav under skrovet och ny inflygning i sikte. Generös värme. Rullbandet levererar. Passerar spegelglasen. Tycker de sig kanske se kokainet jag tvångsfantiserar om att jag har i min väska? Bland hundra taxibilar, en med fem passagerarsäten. Cannes, 3 rue Hoche, Hôtel PLM, s’il vous plaît. Men hur i helvete kör du!? tänker jag och pratar muntert med chauffören som spelar motorvägsmacho med våra liv som insats. Chambre 25. Ljust och fräscht och IKEA-certifierat. Fredag eftermiddag. Tidsöverskott inför träffen med övriga. Jag, Fredrik och Kristian går mot det blå. Naket på stranden (inte vi alltså) och stek royal längs marinans kajer (inte vi alltså). En ur yachternas besättningspersonal våttorkar en luftmadrass och jag frammanar inre bilder av bruna lemmar marinerade i sololja och förmögenhetssvett, eventuellt en och annan guldkedja, eventuellt ett och annat trutigt botoxleende. Vi möter två uteliggare som går klädda i 365 uteblivna tvättdagar. Var gick det fel längs deras livsaxel?

Läs rubbet

Anmälningsrace mot deltagarmax

Om du har fluktat på Trail du Lac d’Annecy och tänkt att du kanske… Sluta då vela och kasta genast in din anmälan! Intresset för den andra upplagan av tävlingen (två huvuddistanser: 84 och 34 km) är enormt och åtta dagar efter att anmälan öppnat är läget detta:

Tecnica Maxi Race, 84 km: 917 anmälda av 1000 startplatser.
Marathon Race, 34 km: 452 anmälda av 700 startplatser.

Enligt statistiken 1 dansk, 2 finländare och Bellman. Nej, men 1 svensk.

Här har du 25 skäl per sekund att fylla ut den nordiska kvoten.

[hr]


Over Element N°27 Juin 2011 by OverElement

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Trail des Aiguilles Rouge 2011 – Filmen

Kan lika gärna avslöja vem skurken är redan nu – batteriet. Hela den där sista scenen där hjälten står och håller om kvinnan han räddat från dödens käftar (…enough C4 to blow ’em mothafuckas into…), alla polisbilar och ambulanser runt omkring med saftblandarna i rotation, och kameran som lättar och ger oss fågelperspektivet av det som snart är eftertexter, just efter det att hjälten dragit en skön oneliner och jag ler lite för den var så inte-mitt-i och jag går och slänger den tomma godispåsen i sopkorgen innan jag borstar tänderna med halvslutna ögon och jag vet att jag kommer straffas i morgon bitti, för barnen ger blanka morgonstunden i om deras pappa såg en ostig actionrulle med långa reklaminslag (och känner ånger) eller inte…
Målgången stekt. Liksom den långa utdragna stridsscenen med 1500 negativa fallhöjdsmeter som tog 7 underbara, men smärtsamma kilometer av mitt liv. Men vägen är ju målet, tror jag att jag läst i Amelia, eller nej det var ”tappa förståndet på 5 veckor”.

I alla fall, glad att du tog dig tid att läsa världens längsta introduktion till det som fastnade på minneskortet då jag sprang Trail des Aiguilles Rouges den 25 september. Och du, filmen kommer helt utan reklam, även om den tajta snygga tröjan från Houdini som jag färdas i har silkeskänsla, är snabbtorkande och spöar mängder av konkurrenter tous les jours. Synd att detsamma inte gäller mig.

Uppdatering (11 aug, 2015): Vilka piller hade jag knaprat innan jag skrev ovanstående? Fattar ingenting… Om du som läsare inte heller gör det, så är du i gott sällskap. /Viktor


Bonjour Trails vårresa 2012

Kanske svårt att riktigt gå in i känslan nu när hösten kopplar greppet och soltimmarna drar med flyttfåglarna. Men bortom raketer och champagnefuktade läppar som lovar nyordning, i slutet av april närmare bestämt, är sannolikheten stor att du vill befinna dig på den franska Rivieran. Lämna ett Sverige som kisar i det obarmhärtiga blekljuset, för att springa 52 eller 33 kilometer med det gnistrande Medelhavet i blickfånget. Överge de grusiga gångvägarna som Gatukontoret glömde, för att ge benen full frihet att löpa genom det sköna Esterelmassivet.

Datum för resan: 27 april (fredag) till 30 april (måndag). Vi flyger till Nice. Vi bor i Cannes. Det utvalda loppet heter Trail des Balcons d’Azur (går söndagen den 29 april) och har etablerat sig som en upplevelse- och skönhetsreferens inom trailfrankrike. Två distanser: 52 km (2400 höjdmeter) eller 33 km (1800 höjdmeter). Här kan du se några bilder från en tidigare upplaga.

OBS! Slut på (av mig bokade) bäddar på det aktuella hotellet. Men låt inte det hindra dig om du vill ner och springa. Skicka ett mejl så hjälper jag till att hitta ett bra boendealternativ. Umgås gör vi framförallt utanför hotellets väggar.

Antalet platser är 16, varav 16 redan är reserverade (senaste uppdatering 4 dec). Antalet platser styrs av antalet bokade rum. Blir resan fulltecknad gör jag givetvis allt för att få loss ytterligare rum. Vi kommer att bo på det tvåstjärninga hotellet Hôtel PLM i Cannes (3, rue Hoche), beläget cirka 7 km från start- och målområdet i Mandelieu-la-Napoule. Från flygplatsen i Nice går det som på räls att ta sig till Cannes. Transporterna mellan Cannes och Mandelieu-la-Napole sker via lokalbuss och taxi. Jag har valt att boka boende i Cannes av den enkla anledningen att prisvärda hotell med hög platstillgång, i direkt anslutning till start- och målområdet, redan i skrivande stund (oktober) är en bristvara. Dessutom är Cannes en roligare plats att befinna sig på före och efter tävling.

Flyg bokas av var och en utifrån tycke och smak. Jag kommer att flyga ner med Brussels Airlines (från Bromma flygplats, Stockholm, med mellanlandning i Bryssel) tidigt fredag morgon. Det är givetvis roligast att resa i grupp, men för flexibilitetens skull gör alla sina egna val av avrese- och hemresetider, varför hotellet blir den naturliga uppsamlingsplatsen.

Varför ska du följa med på den här resan? Först och främst för att kunna säga att du var med. Loppet kommer att tala för sig självt och du kommer att lyssna, delvis hänförd, delvis med andetagen sjungande i öronen. Om du aldrig sprungit utomlands förut, så blir det en upplevelse i sig. Att dessutom välja att springa i trailkulturens förlovade land Frankrike, är att ge din passion till löpning fullt svängrum. Slutligen är det rikedomen som bor i mötet mellan människor som delar ett intresse som kommer att lyfta 2012 års sista aprilhelg till minnets hall of fame. Du kommer att återvända till Sverige med förnyad aptit för löpning (förmodligen med lätt stela ben).

Vad kostar eländet då? Allt utgår från självkostnadshorisonten. Boendet (3 nätter) kommer att gå på cirka 1100 kronor. Flyget prispressar du. Mitt alternativ kommer att landa runt 1400 kronor. Loppet kostar 300 kronor. Du behöver ett läkarintyg för att delta och om det kan du läsa mer här. Kringtransporter cirka 400 kronor. Mat: Restaurangernas menyer är kulinariska minfält och där kan det bli hur dyrt som helst! Bara en så’n sak som segerchampagnen bäste svensk måste bjuda övriga på… Så säg en totalsumma för resan på mellan 4000 – 6000 kronor. Posten för inköp av utrustning sorterar jag till kategorien ”livsnödvändiga kostnader”, vilken borde täckas upp bra med stöd från eventuella barnbidrag och förskingrade pengar från hushållets allmänna matkassa.

Är du redo att möta våren med glädjetårar i ögonen? Då gör du följande: Skicka ett meddelande via formuläret nedan där du skriver ”Jag bokar en plats till Bonjour Trails vårresa 2012”. Detta betyder i klartext att du till 100% beslutat följa med. Du förbinder dig därmed (moraliskt) att betala din del i boendet i det fall att du av någon senare anledning inte kan resa (och givetvis förutsatt att rummet inte längre kan avbokas utan merkostnad och att platsen inte övertas av någon annan). När du väl anmält dig kommer du att få fullständiga instruktioner för allt det praktiska.
Om du inte önskar anmäla dig men har frågor att ställa (eller om du är sugen på att anmäla dig men behöver ytterligare klargöranden), ber jag dig göra det via den här e-postadressen.

Med förhoppning om ditt deltagande,
Viktor Winterglöd (trailfantast och franskspråkig före detta reseledare)

[hr]

[contact_form email=”viktor.winterglod@gmail.com” subject=”Bonjour Trails vårresa 2012″]

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”recommend” font=”lucida grande”]

Dagen för Trail des Aiguilles Rouges

Min vana otrogen tänkte jag hålla bokstäverna stramt den här gången, bara för att låta bilderna ta plats. Då tänker jag framförallt på den video som jag ämnar hustla ihop i närtid. Läste boken [Geim] av Anders de la Motte på flyget och är helt ditchad i fifflartugget. Läs den. Nej, verkligen, läs den! Ihållande paranoia-action med diverse underströmmar av sensmoral och nutidsspegling. Jävligt fet.

I korta drag var det adjö sömn klockan 02:30 i söndags, den 25 september. Med ett grustag i ögonen stapplar jag nerför trappan, från mitt sovloft till köket. Yannick och Stéphane sitter till bords och jag gör dem sällskap. Frukosten blir ett best of-album av sväljbarheter och kroppens försök att ruska av sig de fragment av djupsömn som de enstaka timmarna mellan lakanen gav. Vi ägnar förberedelserna cirka 45 minuter och sätter oss sedan i bilen. Hämtar upp en löpande polare till Yannick längs vår väg mot Chamonix och starten. Väl på plats är det bara att följa standardformuläret och jag strippar ner, kastar min uppmärkta målgångspåse i en vit skåpbil (loppet är ett A till B-lopp, mål i Servoz), besöker kloaken, sluter upp med Yannick och Stéphane igen. Vi ställer oss i startfållan och uppflugen på en, vet inte vad, på något, står en yngling och hejar av rus och lust. Nattsuddarna lämnar över stafettpinnen till HiTechTex-folket, och vi svarar med att haka på speakerns räkning mot nollpunkt och tävlingsklockans uppvaknande. Iväg en bit längs gatorna i Chamonix och sedan, utan något större överraskningsmoment, riktning Fader Vår via Moder Jord. Det enda jag kan säga om den första långa klättringen genom mörkret är att jag kände mig helt bombat ovaken i huvudet, samt att samma krater till skalle ändå har sinnesnärvaro nog att då och då tweaka 180 grader, bara för att låta sig hypnotiseras av freakvarianten av ett luciatåg. Framburet av hundratals pannlampor i guppande kolonn, en mänsklig massa som i tystnad stavar sig fram längs stigen. Mäktigt.

Läs rubbet

Dagen före

Blir en kort sammanfattning av lördagen. Återstår 4 timmar innan klockan visar 02:30, då jag ska släpa min arma men löpsugna lekamen ur sängen. Jag har under dagen slappat svårt i sällskap med först Yannick och hans familj, sedan även med Yannicks polare Stéphane som anslöt. Vid nummerlappsutdelningen var det lagom liv och rörelse. Noll trängsel i det behagliga vädret. Jag hade stämt träff med folk från tidningen Trail Attitude och fick en trevlig pratstund med paret Laurent och Marjorie som förser magasinet med reportagetexter och bilder. Förhoppningsvis kan vi göra något tillsammans i framtiden. Trailikonen Dawa Sherpa var också på plats. Han stod och marknadsförde sina trailresor till Népal, och förväntas för övrigt tampas om förstaplatsen i morgon. Låter några bilder runda av.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

 

 

Från Roger till Yannick


Bild från tidigare upplaga (2009), med fantomerna Rikard Seger (KOT) och Daniel Hansson (FJS). Originalpubliceringen av bilden hittar du här.

Rogers Bergstävling gick igår. En riktig liten pärla bland stockholmstävlingar, arrangerad av SLDK (Stockholm Långdistansklubb). Det är gratis, det är intimt, det är så in i djupaste sopberget Hammarbybacken jobbigt. Cirka 10,5 km och +/-500 höjdmeter, fördelade över 5 stycken 2-kilometersloopar och en sjätte sista evighetslång bestigning mot toppen och målgången. Allt som krävs för deltagande är din närvaro och en överbliven nummerlapp från något tidigare lopp du gjort. Vi var rekordmånga som slöt upp igår, runt femtiotalet löpare.

18:30. Vi står uppställda på bred front vid backens bas, likt en trikåhär redo för attack. ”Ok, då räknar vi ner då. Tre, två, ett…” Inget pang. Eventuellt ekot av någon glassbil som annonserar sin närvaro i kvarteren kring Hammarby Sjöstad. Vi sätter iväg. I frånvaron av de riktigt överjävliga backfantomerna, så passerar jag toppen som trea. Håller aldrig, tänker jag. Rätt tänkt. Blir vid den andra bestigningen passerad av två tre löpare och det är ju helt i sin ordning. Jag är förvånad att det inte är fler, snabb som jag är att misstro min egen kapacitet. Alla andra ser ju alltid så fruktansvärt vassa ut (håll upp en hand, ni som aldrig känt precis samma sak i tävlingssammanhang). Jag låser autopiloten i runt runt-läge. Smackar på utför och på flacken, uthärdar uppför. 48 minuter och 47 sekunder senare faller min utmattade kropp till marken. Ett nytt personbästa och en sjätteplats i herrklassen! Blåsten sveper hårt över toppen. Jag reser mig och hejar in andra löpare i mål. Swedish Trailrunner-Fredrik, min högt värderade vän, gör en stark insats och toppar ut efter 52 och några. UTMB-Camilla (här langar vi epitet till höger och vänster) springer i mål på goda 59:35, trots skogsbesök, trots monsterloppet i färskt muskelminne.

Nu återstår en dryg vecka innan jag flyger ner till Chamonix och boendebasen i Saint-Gervais-les-Bains. Åter till blåbärens paradis! La Montagn’hard lämnade en ljuv eftersmak och vad ska vi kalla kommande lopp? En liten dessert kanske. Trail des Aiguilles Rouges, 50 km, 4000 höjdmeter, går söndagen den 25 september. Som seden bjuder när man ska upp och harva bland bergen så sker starten tidigt, klockan 04:30. Min franske trailkompis Yannick (med familj) välkomnar lika generöst som i somras. Den här gången ska vi till och med delta i samma lopp. Hur kul som helst! En säsongsavslutning i den högre glädjedivisionen. Förhoppningsvis utan snö.

[hr]

Trail des aiguilles Rouges (3/6) from jean-marie godart on Vimeo.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”recommend” font=”lucida grande”]

Helgstatistik – UTMB & GRP

Resultat – UTMB – Svenskar:

Tor Almgren (DNF):



Jerry Bärnsten (DNF):



Erik Jurander (43:17:06):



Tobias Bonnedahl (DNF):



Niklas Grip (DNF):



Per-Erik Larsson (41:12:19):



Sandra Lundqvist (42:37:09):



Håkan Persson (DNS).

Camilla Ringström (44:07:58):



Johan Wagner (42:57:31):


Resultat – UTMB – Herrar (top 10):
(Klicka för att förstora.)

Resultat – UTMB – Damer (top 10):
(Klicka för att förstora.)

Samtliga resultat från UTMB 2011.

Resultat från tidigare upplagor av UTMB (och snart även årets).

Statistik från UTMB 2011:
(Klicka för att förstora.)

Startande: 2369
Målgångna: 1133


Resultat – Grand Raid des Pyrénées – Scratch:
(Klicka för komplett resultatlista.)

Samtidigt i Pyrénéerna

Strålkastarljuset faller tungt över Chamonix den kommande helgen, även om det trailas stort på andra håll i världen också. Fredag till söndag är det Trailer Trucking Festival på Mantorp Park. ”Stora maskiner…”, utbrister alla bolibompatittare med självaktning. Ok, jag plockade evenemanget helt slumpmässigt från google-etern. Men respekt till alla som trailar! Oavsett klädsel och redskap. Jeans går nog bort lika mycket inom terränglöpning som tajts och funktionströjor lär göra under Nordic Trophy – ”tävlingen för snygga lastbilar från hela Norden och övriga Europa”. Och medan grabbarna vid rattarna trampar hem feta pokaler, får löpande snubbar och snubbor i Chamonix hålla tillgodo med lår som ber om nåd och en fleeceväst väntande vid målgång. Alla vinnare inom sin nördnisch!

Åter till Cham’ (Frankrike är världsmästare på att i vardagstalet klippa av ord på mitten, blir ett skönt sväng i satsmelodin). UTMB (Ultra-Trail du Mont-Blanc) har etablerat sig som en fixstjärna i tävlingskalendern. Arrangörerna vet att de har lyckats då var och vartannat halvlångt lopp under året skyltar med att det är värt x antal kvalificeringspoäng till bjässen UTMB. En referens, en dröm och en att-göra-tävling för de flesta ”där ute”. Många känner sig kallade, men startplatserna är begränsade. Men bryt inte ihop om chansen flyr dig, lyft blicken och skåda ljuset i väster i stället.

Fjärde upplagan av Grand Raid des Pyrénées (GRP) går, liksom UTMB, nu i helgen. 160 km långt med 9600 höjdmeter att ära. 850 löpare har löst biljett. Till skillnad från UTMB behövs det inga kvalificeringspoäng för att få starta i GRP, men arrangörerna trycker givetvis hårt på att du måste komma förberedd till Vielle Aure. Jag hittar fyra danskar och en svensk i startlistan. Andreas Strand, tävlande för IKSU Multisport. Lycka till Andreas! Videon nedan får sammanfatta loppets själ. Jag kan bara konstatera att det finns ytterligare ett, bland redan hundra skäl, att fara söderut. Alltmedan däcken tjuter i Mantorp.


Montagn’hard 2011 via linsen

Video nummer 1 av ”Ouster”, engelsmannen som jag lärt känna via Kikourou. Otroligt vackert fångat, med lite mer sofistikerade vinklar än från en annan mobilregissör.

[hr]
Video nummer 2 av Albert (lär känna honom och kompisen Fred här), där undertecknad skymtar förbi.

[hr]
Video nummer 3 med mina egna snuttar, där Albert, Fred och Heine förgyller.

[hr]
[fblike style=”standard” showfaces=”false” verb=”recommend” font=”lucida grande”]

La Montagn’hard 2011 – blåbärssyltens symbolvärde

I see dead people. Vi har varit i gång i närmare tjugo timmar och hallucinationerna spelar huvudet spratt som pannlampan hjälper till att placera ut i terrängen. Inte bara döingar, utan kaniner också. Men det är min hjärna det. Vad som händer bakom Alberts och Freds blodsprängda ögon är bortom min verklighet. Reflexmarkering efter reflexmarkering och vi närmar oss den andra morgonen. Jag bär ett hemligt vapen i ryggsäcken. Kommer mig inte för att använda den, av ren glömska, men den ligger där som en maskot. Du kan springa hålögd, med allt grundare steg och stavar som fumlar. Tandborsten pekar likt en kompassnål mot loppets mål, där vila och fulländning väntar. Hård, hårdare, hårdast.

En lek med ord till att börja med. En ”montagnard” är en person som bor i bergstrakter, men det kan också handla om någon som är rotad bland bergen genom sin passion till dem. En någon som därutöver har stor vana av att röra sig i det vertikala, en alpinist till exempel. I språket som fransmännen kämpar tappert med att såväl lära sig, som att lära sig uttala (utan alltför många fripassningar till en viss inspecteur Clouseau), hittar vi sedan ”hard”. Tar man sig från start till mål i la Montagn’hard är det alltså fullt möjligt att gå från plattlandsmjukis till berghård, om än för en helg.

Den som ger sig in i leken får leken tåla. Tur att kroppen har så pass kort minne, för annars har jag svårt att se hur benen frivilligt skulle ställa upp på hjärnans upphetsning inför ett lopp på 100 km, med en sammanlagd höjdskillnad motsvarande en knapp klättring från havets dyningar till Mount Everests topp. Gravitationens skoningslösa logik ger 8200 höjdmeter att äta från två riktningar. Benen skulle veta att de ber om stryk. Huvudet å andra sidan jobbar utifrån äventyrshorisonten, berusad på trailromantik och med en hunger efter panoraman. Har plöjt i fåran förut och vet att muskel- och ledsmärtorna alltid klingar ut till toner av förnyad inspiration. Inte sällan börjar jag se fram mot nya utmaningar innan den värsta stelheten ens tänkt tanken att lämna benen. I skrivande stund befinner jag mig ungefär där. Försköningarna ligger alltså nära till hands när upplevelserna ska hitta vägen från minnet till tangentbordet. Så var börjar jag? Inte med blåbärssylten, den får vänta lite.

Läs rubbet

Station de Trail – allt i en godispåse

Företaget Raidlight, grundat år 1999 av Benoît Laval (traillöpare på elitnivå), står bakom skapandet av Frankrikes första ”Station de Trail”. Översatt till svenska skulle man kunna tala om en trailort (jämför med skidort, ”station de ski”). Det är byn Saint Pierre de Chartreuse som nu placerar den nya termen på kartan. Raidlight, som för övrigt har sitt kontorssäte i Saint Pierre de Chartreuse, har tillsammans med ett antal lokala aktörer kopplat ett helhetsgrepp kring traillöpningen som företeelse. Station de Trail de Chartreuse erbjuder följande:

1. Ett center för träning/avkoppling (löpband, massagefåtöljer, omklädningsrum och bastu) och möten (konferenssal och matsal), där man dessutom kan få en inblick i Raidlights utveckling av produkter (”öppet hus-verkstad”).

2. Femtiotalet produkter att testa gratis.

3. Tiotalet banor på mellan 8 och 28 km i varierande svårighetsgrad. Tre stycken ”rekordbanor” (branta rackare), som är referensbanor för de som gillar att mäta sig med andra (tiderna kan loggas på nätet). Ett trailstadion med dels kortare banor för intervaller och två vertikalkilometerbanor (13% respektive 21% lutning).

4. Coaching och träningshelger/träningsveckor, främst via Cartusiana, en lokal guidebyrå.

5. En sajt som binder allt samman och agerar språngbräda för nya möten och spännande löpning.

Station de Trail de Chartreuse invigs torsdagen den 2 juni.

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”false” verb=”recommend” font=”lucida grande”]

Hardcore sightseeing – Lyon Urban Trail 2011

Om du skulle ha ork att räkna, så handlar det om ungefär sextusen. De väntar på dig. Väntar ut dig. De bidrar till att förvandla staden till en stor lekplats, där alla med nummerlapp på bröstet har fri lejd att jaga endorfiner och vårsol. Somliga tycks oberörda. Andra fångas mitt i rörelsen, stannar och stirrar flämtande ner på dem. Lyon Urban Trail är allt annat än en promenad i parken. Till stor del handlar loppet om att inte låta sig besegras av trappsteg.


När man tittar på kartan över banan, så tycks den ritad av någon med extremt dålig impulskontroll. Den blå linjen som markerar sträckningen är hackig och byter konstant riktning. Kartan är en avbild av arrangörernas strävan att krama varenda höjdmeter ur Lyon, som till sin natur är en kuperad stad. Jag och vapendragaren Fredrik fick en föraning på väg till hotellet, då tunnelbanan plötsligt förvandlades till veritabel bergbana mellan två stationer.

Läs rubbet

La Grande Traversée des Mélèzes du Mercantour 2010

Förmodligen ett av de längre namnen på ett lopp. Tävlingsberättelse i videoform. Åksjuka tittare varnas. Lilla skärmläget rekommenderas (lågupplöst video).


La Grande Traversée des Mélèzes du Mercantour 2010 from Viktor Winterglöd on Vimeo.


Plats: Beauvezer (start) – Allos (mål)
Datum: 25 juli 2010 (söndag)
Distans: 58 km
Höjdmeter: +3400

Hemsida

Ultrachampsaur 2010

Fiskrätt på restaurang l'Écurie i Ancelle


Ça va? Jo tack, bortsett insidan av låren som låser sig i kramp och förvandlar mig till en svensk fornlämning att passera på vägen mot den hägrande toppen, så är humöret fjäderlätt. Nio timmar in i loppet har bristerna tagit ut sin rätt. Inte tillräckligt alpstarka ben. Löpare efter löpare frågar mig hur det går och jag svarar muntert att krampen nog ger vika snart. Men det dröjer. Semesterlöpning i Frankrike är ingen promenad på stranden.

Jag sitter i passagersätet på en bil som plockar kurvor i hög fart längs Route Napoléon. Landskapet är svindlande vackert, värmen bedövande. Vid ratten Laurent, min nyvunna kompis från den franska löparsajten Kikourou. Familjen är kvar på Rivieran och jag är ute på solouppdrag. Tänk inte Jean-Claude van Damme, tänk svensk försommarblek 35-åring svältfödd på berg och drömvyer. Samåkning och samspråk. Det visar sig att Laurent har sitt ursprung i den lilla byn Ancelle som utgör bilresans, tillika det förestående loppets, mål. Det är fredag och sen eftermiddag.

Alla känner alla. Ett litet torg med ropavstånd mellan slaktaren och caféägaren tvärsöver, smågator och gränder som förgrenar sig utåt, innan ängar och bergssluttningar tar vid. Efter att ha hälsat på delar av Laurents familj och bjudits på middag på hotellet som drivs av hans ena bror, beger jag mig till campingen i utkanten av byn, slår upp mitt lilla röda och känner mig som hemma. Förväntansfull där jag ligger på luftmadrassen och bläddrar i en fransk löpartidning. Mörkret faller och jag somnar snart.

Läs rubbet