Troligen mjölksyrans Mekka

Jag har knatat lite i den stockholmska Hammarbybacken den senaste tiden. Specifik träning inför specifika lopp med motlut och medlut som specialitet. Musklerna måste få veta att de lever, att de är skapta för överlevnad i en hård värld där titelspåret stavas ”Är det allt du orkar?” Man blir som plattlandsbo smärtsamt påmind om att man är en plattlandsbo som blir smärtsamt påmind om att man är en plattlandsbo…
Rundgången som Hammarbybackens 85 höjdmeter ger upphov till, alstrar lika delar segervittring och förtvivlan. Eller tvivel snarare. Vilken blir domen i säsongsupptaktens Trail des Balcons d’Azur?

April, april! Du gick på den enkla? Här tvivlas inte. Jag har en tillräckligt stor dos förträngningsmekanismer i jordkällaren för att leva i övertygelsen om att jag kommer äta årets branter likt popcorn en biokväll. Jag skyller givetvis eventuella kramper på Sten Tolgfors. Kanske långsökt, med någon annan än jag måste bära skulden. Känns mänskligast så.

Nån gång ska jag konfrontera backarnas sanna demoner, och de bor utan tvekan i schweiziska Fully. Km Vertical de Fully kan inte vara någonting annat än ren och skär domedag med paradisiska förtecken. För tänk när du segrande faller till marken efter 1,9 km och 1000 höjdmeter – den känslan smäller förmodligen högre än universums alla vapenfabriker.

För övrigt hoppas jag att Micah True aka Caballo Blanco får vila i evig frid, efter att ha funnit den på jorden.

[hr]

[hr]

[fblike style=”standard” showfaces=”true” verb=”like” font=”lucida grande”]

Kommentera

kommentarer