Vandring på Korsika – en aptitretare…

Härliga dagar längs norra delen av vandringsleden GR 20 och en försmak av vad jag hoppas få tillfälle att göra nästa år, springa den. Den här gången, fem dagar som guide för Pathfinder Travels. Tre medvandrare: Ulf, Dave och Zach. En pilotresa som (i liknande format) nästa år väntas ingå i Pathfinders utbud.

Vi var fyra från början och dag tre avvek Ulf för att semestra med familjen i Italien och Zach tvingades återhämta i Calvi, på grund av två dagars magproblem. Jag och Dave rundade av de tuffa, luftiga och förförande dagarna i korsikansk natur. Totalt 62 km, med 4 205 uppförsmeter och 5 395 utförsmeter i benen.

Etapper

(Alla tider inklusive pauser.)

1. Bergeries de Grotelle > Refuge de Manganu | 7,9 km | Höjdmeter: +820/-620 | 6 h 59 min.

Måndagen den 11 augusti. Efter övernattning på Hôtel Arena le Refuge, cirka 2 km från Corte, tog vi taxi till les Bergeries de Grotelle, högst upp i Restonicadalen. Därifrån en makalöst vacker vandring (via sjöarna Melu och Capitellu) för att ansluta till GR 20 (4,4 km och 700 höjdmeter upp till anslutningen).

2. Refuge de Manganu > Col de Vergio | 18 km | Höjdmeter: +565/-745 | 6 h 13 min.

Tisdagen den 12 augusti. Vi lämnar Refuge de Manganu efter en bra gårdagskväll (bad i floden och snackig middag med de två tyskorna Yasemin and Gesine). Mer förlåtande terräng idag och fin passage via Lac Ninu. Zach kämpar hårt då han han tar sig igenom ännu en dag av magproblem och energibrist. En kollektiv seger att vi till slut når Col de Vergio. Öl och jordgubbar avrundar.

3. Felaktigt stigval leder till femstjärniga upplevelser upp mot, men inte hela vägen upp på, Monte Cinto | 10 km | Höjdmeter: +860/-880 | 4 h 40 min.

Onsdagen den 13 augusti. Efter en natt på Hôtel Castel de Vergio åker vi taxi till Asco Stagnu. Tvingas till detta då vi släpar efter i planeringen med en dag. I Asco Stagnu väntar Ulfs hyrbil som ska ta både honom och Zach till deras respektive hotell (vila i Calvi för Zach och övernattning i Bastia inför italienresa för Ulf). Men innan de sticker tar jag, Ulf och Dave en halvdagsutflykt, befriade från tyngande ryggsäckar.

Siktet var inställt på att gå i sydlig riktning längs GR 20 för att få se Cirque de la Solitude (GR 20:s mytiska passage), men ett inledande och felaktigt vägval ledde oss istället mot Monte Cinto, Korsikas högsta berg (2 706 möh). En snednavigering som snart skulle kännas helt rätt, då vi nu valde att följa en teknisk led med många (enkla men äventyrliga) klätterpartier. Brant uppåt och amazing view! och vidare flankerade av överhängande bergväggar och this is awesome!

Toppen ingick aldrig i planen (den nya, improviserade alltså), så vi vände två tredjedelar upp och svalkade oss avslutningsvis i dalens sprittande, glittrande vatten. En bra dag.

4. Refuge d’Asco > Refuge de Carrozzu | 6,7 km | Höjdmeter: +700/-870 | 3 h 41 min.

Torsdagen den 14 augusti, förmiddag. Nu är det jag och Dave. Vi håller god fart och når mysiga Refuge de Carrozzu lagom till lunch. Ost- och myntaomeletter i magen och vidare…

5. Refuge de Carrozzu > Refuge d’Ortu di u Piobbu | 8,4 km | Höjdmeter: +1000/-800 | 5 h 55 min.

Torsdagen den 14 augusti, eftermiddag. Det börjar med en lång, brant klättring och sedan blir det dramatiskt med viss ”motståndsrörelsekänsla”, då vi tar oss genom ett höglänt och skarpt skulpterat bergslandskap. Utöver gårdagens fantastiska vandring invid Monte Cinto, så är det här utan tvekan den mest hänförande vandring vi (jag och Dave) får uppleva under de fem dagarna längs GR 20. Och när den känslan hunnit rotad sig så presenterar sig en oändlig utförssluttning bestående av blockstenar. Stökigt och utmanande för låren som får bromsa och bromsa. Djup sömn i Refuge d’Ortu di u Piobbu.

6. Refuge d’Ortu di u Piobbu > Calenzara | 11 km | Höjdmeter: +260/-1480 | 3 h 33 min.

Fredagen den 15 augusti. Stora utförsdagen. Havet och Calvibukten återkommande i blickfånget. Tio minuter efter att vi anlänt till byn Calenzara och satt oss på caféet, varsin kall i handen, så dyker tyskorna Yasmine och Gesine från Refuge de Manganu upp (med överraskande timing, då de valt alternativa stigar för att ta sig till Calenzara). Vi sammanfattar intrycken och delar en taxi till Calvi. I Calvi väntar Zach som är i betydligt fräschare skick en för två dagar sedan.

Efter lunch på tre man hand tar jag tåget till Corte för att hämta min hyrbil och kör sedan till Ajaccio. Där firar man tydligen stadens existens (bilar och människor en masse) och jag lägger 1 h och 30 min på att hitta en parkeringsplats i vad som redan hunnit bli sen kväll. Fyrverkerier mot himlavarvet och jag däckar i hotellsängen efter en middag bestående av två bars.

Dagen efter, flyget till Stockholm.

 

 

Kommentera

kommentarer